måndag 19 december 2011

Jag är snart inte bara student...

..utan även innehavare av ett jobb. En kommunal anställning på 20 % som talpedagog! Kände att jag behövde få skryta lite om detta för det känns helt stört bra att få ett jobb inom något som jag verkligen har satsat snart 4 år på.  självförtroendeboost grande! Å kul ska det bli. Kul som bara attan! Heja mig!

söndag 11 december 2011

månpojken

Min son har utvecklat en fascination himlakroppar. Månen är just nu den största idolen. Han kan spana på månen hur länge som helst genom köksfönstret och har långa utläggningar om att månen kanske ramlar ner och går sönder och att pappa måste laga den i så fall. Han berättar också mycket om att hänorna och månen sover eller gömmer sig bakom moln och att man inte kan se dom då. Det är ett fint intresse det där tycker jag. Månen å hänorna är ju faktiskt lite magiska, det tycker jag också. Jag tittar gärna på månen tillsammans med Ville och berättar att om månen mot förmodan skulle ramla ner så lovar jag att pappa skulle laga den. Det är dock svårare att bygga månen i lego. Det blir inte alls bra. Då är det faktiskt lättare att bygga betongbilar och traktorer.

Det finns ett klädmärke som heter moonkids. Det är snyggt och lite retro och rätt så asdyrt enligt mig. Sedan Ville fick sitt månintresse har jag tänkt att jag borde köpa moonkidskläder. Jag menar han är ju en moonkid. Men sen såg jag plus i veckan och blev så himla anti dyra barnkläder/prylar som spelar på blienbraförälderochpassainblandprettomorsorna att jag nog tänker att Ville ska få ha begagnade kläder ända tills han blir stor nog att välja själv. Men, jag är rätt kluven i frågan och kanske viker jag mig i ett svagt ögonblick. Urs jag är dålig på det där med ideal. Kanske en mellanväg. -Begangnade prettobarnkläder?

Här är min moonkid iklädd hittegods från södersmalms gator. Tack Cicki, nu passar det superbra!

fredag 2 december 2011

uppåner neråupp..

Veckan har verkligen varit upp och ner. Har haft praktik vilket är helt ok. En jättebra handledare och praktikkompanjon gör det verkligen mycket lättare och roligare, även om detta område (neurologi) verkligen inte är min grej.  Det tråkigaste med praktik är att behöva åka hemifrån innan Ville vaknat och komma hem när han ska gå och lägga sig. Saknad. Det andra lite tråkiga är monsterförkylningen som verkligen valt ut den bästa veckan att göra entré på. Pust, snor, host och gäsp. Ett väldigt positivt besked har dock hållit mig på lite bättre humör tills ett annat besked fått mig att tvivla på innebörden i första beskedet. Jag kommer skriva detta i något begripligare former en annan dag men just nu är det inte läge. Nu borde jag göra en massa saker. Men jag är liksom golvad. Helst av allt vill jag krypa ner i sängen med en bok och dricka te. Men nä. Jag har inte tid att vara sjuk just nu. Pepp pepp!

lördag 26 november 2011

storstädning och julefix

Det är vad lördagen hittills bjudit på. Ganska trevligt måste jag säga, när julekrubban, förövrigt mest fylld med julgranshängartomtar och platsdjur, står på sin plats inlindad i den lila ljusslingan från indiska (jag har en liten grej för kitch) och smultrongardinerna i köket bytts ut mot mer säsongsanpassade vita med röda broderier. Dessutom är det rent! Vårat hem har en förmåga att se lite, ja vad ska jag säga "ungt" ut. Lite "tonåring i början av 2000talet". Vi kommer liksom aldrig ifrån det. Kanske beror det på att vi (läs jag, eftersom Mickes intresse av inredning är = 0) aldrig haft råd att lägga pengar på inredning. En annan anledning är väl också att vi alltid är på väg nånstans.  Äh, vi ska ju bara bo här ett par år, ingen idé att börja styra. Det är ett ganska logiskt resonemang kanske, men det är lite trist att aldrig vara riktigt nöjd med sitt hem. Men just under julen. Så får vårt hem en lite mer "vuxen" touche.. (stavas det så?) och jag trivs lite bättre eftersom det liksom ligger en tanke bakom. Det är inte så mycket. En krubba, en ljusstake, gardiner, en duk och lite ljus. Men ändå, för att använda ett uttjatat uttryck - Mys.
Mer av den varan väntas nu. För lilleman sover och Micke står vi spisen och har utlovat något exlusivt i fiskväg och i kylen ligger en flaska vitt. Man har det rätt så bra.

onsdag 23 november 2011

Dagar

Vecka. Mitt i vecka för att vara exakt. Har egentligen inte så mycket att komma med. Det är en vanlig onsdag på många sätt. Basgrupp, föreläsningar, pasta carbonara och gråmulet. Onsdag. Jag gillar på nåt sätt onsdagar. De är liksom en mittpunkt. Inte som tisdagar. Tisdagar är helt onödiga enligt mig. Det är vanligtvis sånadär dagar då ingenting händer. Det är som måndag en gång till liksom. Måndagar gillar jag mer, för de är början på nått nytt. Man får riva kanten i almänackan och veckan har ett nytt nummer. Måndagar är frächa. Tisdagar - Nja. Onsdagar däremot, då är man på mitten. Imorn är det dock torsdag. Jag har inte så mycket att säga om torsdagar.

Jag har på tal om dagar som försvinner börjat inse att jag kommer få spendera julen djupt förkovrad i litteraturen. Det skulle kännas helt ok. Om det inte vore så att min man och son ska hänga i stockholm från och med juldagsmorgonen tills efter nyår. Det kommer betyda typ en vecka utan dem. Eller i alla fall typ 4 dagar. Den stora frågan: Hur ska jag klara mig utan min gladfis såå länge?!(jaja, jag kommer sakna Micke också, men ni vet). Och den andra stora frågan: Hur mycket kaffe behöver man för att göra 4 dagars jobb på säg.. 2 dagar?

måndag 21 november 2011

min morgonjacka

Jag kan inte minnas sist (om nånsin)som jag upplevt nackont orsakat av headbangande. Nu har jag det i alla fall och är en upplevelse rikare. Sjukt bra spelning för att sammanfatta.
Bra helg överhuvettaget, som förutom spelning har innehållit födelsedagsfirande gånger två. Fast båda för Ville förstås. Han har fått så mycket presenter att en rejäl leksakrensning är fullständigt növändig för att reclaima golvet i vardagsrummet. Men det projektet tar vi till helgen. Eller nåt.

lördag 19 november 2011

pepp pepp!

ikväll smäller det! fan va bra!

onsdag 16 november 2011

och så blev han 2 år.

Hur fort går tiden egentligen? Men nä, jag tänkte ju att jag skulle hålla mig borta från nostalgi och känslosamhet i det här inlägget och  istället berätta om en fin födelsedag som har firats med paket, besök av gammelmormor och pannkakor med karamellfärgad grädde (lila förstås, för det är Vilhelms bästa färg) och sylt. Sen har vi spelat rockspindeln (lilla snigel i rockversion) på gitarr hundra gånger och lekt med muminpusslet och grävmaskinen. För en stund sen läste jag den nya bamseboken och sedan somnade knytet på typ två sekunder. Jag tror han har haft en bra dag.  Grattis min älskade, älskade plutt! må du leva uti hundrade år!

tisdag 15 november 2011

en tisdag

 Vecka 46. Några utdrag ur veckans göromål;

* olika moment och uppgifter på tre olika universitetskurser,
* minst två stundande fördelsedagskalas för min bästa 2-åring to be.
* stockholmtripp innehållande ovan nämnda samt fett bra spelning med enligt recensenten på aftonbladet - världens bästa band
* inför praktiknervositet
* Ett annat projekt som jag tänker vänta med att outa tills om några veckor (nä, jag är inte gravid, om man nu kan kalla det för projekt..).

Men det är ganska bra grejjer ändå, det mesta. Just nu känner jag mig rätt så pepp, och det tänker jag ta vara på. Livet är rätt fint och rätt så roligt och spännande nu av många anledningar.

Och så är jag pepp inför imorgon, för då är det Villes 2årsdag och jag längtar massor efter att få ge honom presenter och sjunga ja må han leva, kanske fälla en liten tår för att allt går så fort och sen äta pannkakor med sylt och grädde. Det blir en bra dag, i en bra vecka, i ett rätt så bra liv. Jag är rätt nöjd. Kan man va annat menar jag, när man är mamma till den här gladfisen!



torsdag 10 november 2011

Ea goes mobil..

Det går ju som ni kanske märker inte så bra med det mobila projektet.. Tänkte att jag skulle göra et nytt försök med en ny app.. Å en nördbild..


Published with Blogger-droid v1.7.4

onsdag 9 november 2011

Published with Blogger-droid v1.7.4

tisdag 8 november 2011

och om det är någon som undrar

varför jag har lagt in en bild på hönor på min sida så är det för att jag tycker att hönor är fina. Särskilt de där hönorna, för dom bor på en ekologisk gård på Öland och har det tipptopp. Kanske kommer jag starta projekt: veckans söta djur på bloggen. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men nu det dags för det enda som är bra med tisdagar: veckans brott med allas vår GW.
Ville verkar rätt så mycket piggare idag. Jag antar att om det har byggs koja och körts vagn och ätits glassmed Bibo (mormor), så kan den här förkylningen inte vara sådär väldigt allvarlig. Det är bra,  för vi har verkligen inte alls tid med sjukdomar nu. Det som är baksidan med två päron som pluggar är att det blir väldigt svårt att vara hemma. Särskillt monsterveckor som dessa. Ursäkta egoismen. Jag vill förstås också att han ska va frisk för hans skull också, om det var någon som tvivlade på det. 





måndag 7 november 2011

sjukligt

Den här killen har typ 39 graders feber. Jag vet inte ifall jag ska oroa mig mest för febern eller det faktum att han hellre vill titta på dokumentärserier om skogshuggare på discovery än allt som barnkanalen har att erbjuda..

torsdag 3 november 2011

stress

Min mamma skrev sitt magisterarbete om stress. Jag tror att stlutsatsen var nåt i stil med att man behöver stress för att överleva, men inte för mycket. Och att det finns bra och dålig stress. Jag tror jag stressar lite för mycket just nu. Jag har nämligen psoriasis i hårbotten och i öronen och ganska svårt att sova. Jag märker det liksom på den psykosomatiska reaktionen mer än jag gör bara genom att känna efter. Botemedlet - Träning. och taborteksemmedecin. Fast idag skrev jag typ klart mitt sista pm i distanskursen och snart är det "bara" det vanliga skolarbetet som man ska klara av. Men egentligen tror jag inte det är själva skolan som stressar mig, utan vad jag ska göra sen. Jag har ju berättat om min livskris förut, men nu börjar den liksom spåra ur i nån slags ständig oro över allt som kan gå fel när vi går ut. Vi kanske inte får nåt jobb, eller nån stans att bo. Villes nya dagis kanske är skit, om han ens får en dagisplats. Vi kanske tvingas flytta till Norrland (hemska tanke). Micke är så lugn. Han skrattar och säger - Men det där behöver du väl inte börja oroa dig för nu.. Ibland önskar jag att jag var som han. Baksidan av att leva för dagen är att det är helt omöjligt att planera saker som ligger längre fram i tiden än typ en månad (host host). Men det måste va ganska skönt också, att slippa vara kontrollfreak liksom.

tisdag 25 oktober 2011

lite om sömn.. och att alla är olika.

Ville sover i vår säng, mittemellan mig och Mikael. Det har han gjort nästan sen han föddes. Häromdagen fick jag höra att det finns folk som tycker det är jättekonstigt. Jag tänkte rätt mycket då och blev nog mest förbannad. Varför lägger folk ner energi på att störa sig på sånt? Jag är ganska noga med att inte säga rätt eller fel till andra föräldrar. Jag är av den, kanske något naiva, tron att de flesta föräldrar gör precis vad som funkar för dom, oavsett om det gäller mat, sömn, potträning eller napp. Jag tror man ska vara väldigt försiktig när man ifrågasätter hur andra gör som föräldrar. Fråga kan man alltid göra, men man får nog passa sig jävligt noga för att inte låta pekpinnig. Man kan också ge råd eller dela sina erfarenheter, men jag tror nog att det är bäst att vänta tills man får en förfrågan.

Till er som genuint undrar varför Ville sover i vår säng så kan jag svara att det är det som funkar bäst för oss. (ja.. vi har försökt.. verkligen försökt annat också). Dessutom tycker jag det är rätt myspysigt. Mer än så tycker jag inte att jag ska behöva förklara egentligen..

Och nej, jag är inte anhängare av attachment parenting. Jag är lite allergisk mot föräldraskolor.Men skulle jag tillhöra en filosofi om föräldraskap skulle den kanske heta nåt i stil med individualized parenting...

söndag 23 oktober 2011

i väntan på sushi

Det har varit en bra helg. För kort dock. Den sedvanliga söndagssushin ska snart åka och hämtas och sen väntar true blood och söndagshäng. Idag vaknade jag med en vision. Vi skulle flyga drake tänkte jag. Men eftersom inga affärer i hela Norrköping (i alla fall inte på cykelvänligt avstånd) verkade ha någon drake så fick vi åka till hamnen och titta på båtar och lyftkranar istället. Ville tyckte det var minst lika spännande och jag, fick mig några bilder, även om de inte föreställde en hänförd Vilhelm springades i öppna landskap med vinden i håret..







fredag 21 oktober 2011

snart helg..

Tänker att om jag skriver lite så kanske jag håller mig vaken den sista halvtimman på tåget hem från uppsala. Men nu går ögonen snart i kors. Vill hem till mina killar och gosa ner mig i en säng med en varm kramig lillplutt å sova sova soooova.. Ända tills vi vaknar av solljus och lördagsmorgon utan käcka alarmsignaler aldeles för tidigt dånande..

onsdag 19 oktober 2011

hepphepp

Har praktik denna vecka måndag-torsdag på habiliteringen. Det är sjukt mycket mer intressant en vad jag trodde. Habilitering var förut ett abslolut sistahandsval för områden jag skulle kunna tänka mig att jobba inom men vi har träffat ett gäng helsköna personer de här dagarna så jag börjar kanske ändra uppfattning. Fredag bär det av till Uppsala för dyslexikurs. Därför sitter jag nu och dels pluggar tecken som stöd och dels läser om strategier för läsinlärning. Det här med att läsa två saker samtidigt har jag liksom ingen fallenhet för. Just nu har jag stora svårigheter att läsa litteraturen inför dyskexikursen eftersom jag omedvetet försöker i huvudet teckna allt jag läser.. Det gör att det hela går vääääääldigt långsamt. Men det går..
 Jag tänkte slå ett slag för tecken och tipsa om den här sidan. Tecken är faktiskt superkul! Och jättebra att lära barn! Stimulerar språkutvecklingen massa (och nä.. det gör inte så att man börjar prata senare utan snarare tvärtom) Idag har jag och Ville tecknat TRAKTOR, GRÄVMASKIN, BIL och CYKEL (det gäller ju att hitta vad som är kul). Planerar att fortsätta ge han en massa tecken. Både för min och hans skull liksom! Det gäller att lära av varandra!

fredag 14 oktober 2011

kristider

Jag tror att jag genomgår en livskris. Eller i alla fall är på god väg in i en sådan. De senaste månaderna har jag kännt en så stor, jag vet inte vad jag ska kalla det, sorg kanske.. bitterhet.. över vad jag gjorde av min utbildning och varför jag inte tog mina drömmar på allvar.. Varför satsade jag inte helhjärtat på musiken? Varför försökte jag inte ens att lära mig fota ordentligt? Varför tag jag inte tag i saken och läste upp betygen så jag kunde bli vetrinär? Det är som att jag tänker att nu, när jag snart är färdig med min utbildning så väntar ett liv med ett yrke som jag liksom bara halkade in på.. Fastän jag vet att det kommer att passa mig helt utmärkt, och jag är säker på att jag kommer att trivas som fisken i vattnet. Egentligen. Dessutom vet jag att logopedyrket förenar ganska mycket av vad jag haft som drömmar i livet. Röst och språk liksom, det är ju lite av min grej. Dessutom kommer jag förmodligen kunna jobba med kids, typ världens bästa.  Jag tror egentligen inte att det handlar om min utbildning. Jag hade nog känt sammalikadant vad jag än hade valt för utbildning. Men i sommar är det liksom klart. - Det här blev du när du blev stor Linnéa - Du blev logoped. Punkt slut. Sen kommer jag aldrig kunna drömma mer om vad jag ska bli. Jag kommer aldrig mer kunna ha några storslagna planer om vad jag ska göra med mitt liv. Det är redan klart.

När jag ser på saken ur ett metaperspektiv så skrattar jag åt mig själv. Så himla typiskt livskrisigt! Ska du inte ta och raka av dig håret också? Backpacka i sydamerika ett tag? Nä..Det är så dumt hela grejen!
  

torsdag 13 oktober 2011

gaaah

Satt just å räknade på fingrarna och upptäckte nåt fasansfullt. Oktober,november december, januari, februari, mars, april maj, juni.... Det är bara 9 månader kvar.. knappt ens det.. tills jag är färdig med min utbildning! En graviditet liksom. Det gick ju asfort att va gravid. Och nu så är det bara så kort tid kvar till jag blir vuxen på riktigt. Skaffa jobb, lägenhet, nytt dagis, ny stad. Hjälp. Panikar ur fullständigt.

onsdag 12 oktober 2011

vardag

 Hemma hos oss är man cool redan till frukost.

                                           

tisdag 11 oktober 2011

men nu till lite roligheter.

Ville har slutat sova middag för ett par månader sedan. Det fungerar jättebra och har sover bättre på natten och är gladare och piggare på dagarna. Dessutom somnar han ganska tidigt på kvällarna vilket ger oss ett par extra timmars pluggtid. Men man behöver ju inte plugga varje kväll så vi får även tid att umgås. Ni som kännt oss från början vet va vi gillar att göra när vi umgås. Jag bör varna för urspårning och hög ljudvolym:
lövar dej

onsdag 5 oktober 2011

men som tur är...

..blir jag inte lika labil som någon i mina föräldrars grannskap blev igår. Mor, far och bror blev nämligen ombedda av en tungt beväpnad polis vid 5 tiden att lämna sitt hus. Typ 8 polisbilar med hund och ett gäng insatsstyrkeliknande (enligt min far) snutar hängde sedan runt i området till femtiden på morgonen. Snutarna säger förstås ingenting, men i folkbladet kan man läsa en notis om ett utdraget självmordsförsök med skjutvapen inblandade. creepy. För några månader sedan sprängde en annan person sitt hus i luften, med sig själv inuti, bara några kvarter därifrån. Det verkar vara nåt som går i tycketorp.

tisdag 4 oktober 2011

motion

Jag har nog nämnt tidigare att min kropp, eller snarare mitt psyke, inte fungerar om jag inte får röra på mig. Och då menar jag RÖRA på mig.. utpumpning ska det vara. Endorfinframkallande. Enligt min egen analys börjar det med att jag blir trött. Sen blir jag vresig och irriterad och sur. Efter alltför många dagar utan ett riktigt motionspass förvandlas jag till en klimakterietant. Tjuter för allt och blir sjukt deppig och tänker helt knasiga tankar.  Det är märkligt det där med ens personlighet. Att det kan växla så. Det är som att jag helt tappar kontrollen liksom. Är det någon som känner igen sig?
Igårkväll var jag klimakterietant. Så Micke sa åt mig att gå ut å springa. Det gjorde jag också imorse. Och självklart mår jag så mycket bättre idag. Musiken i mina lurar under rundan var ungefär det här: Cult of luna- Salem (Inte al fakir då)-Bon Iver- Fleet foxes - Tonbruket - The Shins... Kanske säger det nåt om hur min sinnesstämmning förändrades åt det positiva hållet. Nästan så att jag skrattar lite åt mig själv.

måndag 3 oktober 2011

hoho.. jag skulle tydligen svara på det här:

Varför började du blogga? Haha. oj då. Nu låter det soma tt jag är värsta fulltime bloggerskan men kanske var det så att när jag var liten så fanns skunk å helgon.. Minns ni? Där kunde man föra dagbok. Vilket var ganska intressant att läsa senare och väldans roligt att följa andras. När fejjan kom blev det hela så himla officiellt, så jag tänkte att en blogg, det läser ju inte direkt ALLA. Lite mer privat på nåt sätt. Fast jag vet att det är ett helt ologiskt resonemang för finns det nåt sätt att lämna ut sitt liv för allmän beskådan så är det i en blogg. Men i alla fall: Jag ser mig som sagt direkt inte som någon "bloggare". Mera kanske en "skrivalitenärandanfallerpåare".

Vilka bloggar följer du? Uteslutande de som jag länkat. Mest för att det är människor jag är bekant med eller känner och för att det mer intressant än statusuppdateringar på ovan nämnda sociala nätverk. I övrigt kan jag ibland knappa mig vidare på de bloggar som de jag länkat följer och hittar då och då roliga saker som folk skrivit. Även om det känns lite som snokande. Jag är verkligen inte särksillt inne i bloggerivärden. Tips välkommnas.

Vilka favoritfärger har du? Faktiskt så har jag en favoritfärg. Det är blågrönt, med en släng grått (stavas det så?) i. Men jag gillar nog de flesta färger som har en viss ton i dem.. Lite bleka färger liksom. Annars gillar jag nog mer färger i kombination snarare än enskilda färger. Just nu är jag rätt inne på höstiga färger.

Vilka favoritfilmer har du?
Huh. Min abseluta favvo är Spring Lola. Fråga mig inte varför.. Jag bara älskar den. Annars beror det helt på humör. Jag kan älska filmer som typ Blades of Glory vissa dagar och sen anda dagar vill jag se märkliga  djupa dokumänterer om konstiga saker. Sen har jag ju en grej för deckare. Jag gillar inte filmer som slutar i misär.

Vilket land drömmer du om att besöka? Vilket?.. Vad är det för en fråga? det finns ju en hel drös av dem. Nya zeeland, Nordamerika (jag vet att det inte är ett land), skottland, Island etc. Gemensam nämnare är nog spektakulär natur. Jag gillar sånt. Är inte lika fascinerad av vad människan åstadkommit (även om det vore sjukt coolt att se Tokyo).

Lite pinsamt kanske men jag vet inte hur man skickar vidare sånthär.. Eller hur man länkar.. så jag lämnar det öppet. Läser du, så svara om du känner för det..

fredag 30 september 2011

Det här med fingerfärg altså. Det borde man göra oftare. sjukt roligt! Jag försöker att få Ville att gilla kreativa saker. Pianot, färg lego och trolldeg till exempel. För det mesta så vill han mest titta på när jag gör. Typ: Mamma spela snigeln jaa!, mamma rita skördeköxan jaa! Mamma bygga en betongbil!
Men ibland så grejar han helt själv och det gör mig glad!
Jag tror på kreativa saker, att det är bra för utvecklingen och så. Men asså shit va jag längtar tills han verkligen uppskattar det helhjärtat. För pyssligheter kan vara bland det roligaste som finns!

onsdag 28 september 2011

gallanfall.

Om nån vill veta hur det känns att få ett gallstensanfall så kan jag berätta det. Det gör svinont. Det är i klass med de värsta förlossningsvärkarna. Och just nu är jag nyförlöst. Eller gallstenen har förmodligen nyss lossnat från nån av gallgångarna i min buk. Blä. Nån gång ska jag operera bort fanskapet, men tills vidare får jag väl leva på välling eller nåt. Så länge jag kan andas är jag glad.

tisdag 27 september 2011

...

Jag skulle gärna vilja vara en sån som kan (och orkar) baka sitt eget bröd, så sina egna grönsaker, och syr sina egna kläder. Mest för att det skulle kännas så mycket bättre att veta att det jag konsumerar faktiskt inte är fullproppat med kemikalier eller har transporterats runt halva jorden eller att nån stackars unge fått offra sin barndom för att jag ska få nya jeans. Jag tror att de flesta i min omgivning känner likadant. Dessvärre är jag verkligen ingen stjärna på att baka eller sy. Och jag behöver bara titta på en blomma så dör den. Dessutom har jag inte tid. Faktiskt... Men lite lat är jag också det ska erkännas. Titt som tätt får jag dåligt samvete för att jag skulle kunna visa så mycket mer hänsyn och så mycket mindre ego. Därför tänker jag slå ett slag idag för två bra saker som både renar samvetet, kläderna och håret. 1. Tvättnötter
och 2. Biodynamiskt schampo
Det är bra skit. Så, då vet ni.

måndag 26 september 2011

skor

I år tänker jag inte frysa om fötterna. Jag ska köpa fotriktiga kängor med foder i som jag kan ha hur mycket snö det än kommer. Så är det. Men tell me, är detta slutet på min ungdom?

onsdag 14 september 2011

Om

Jag kommer aldrig bli någon musiker. Jag har insett det nu. Men skulle jag vinna en stor summa pengar är en studio (helst i skogen) det första jag skulle köpa. sedan skulle jag sitta där och spela brutna ackord, med märkliga basslingor och lägga sjukt många stämmor så fort jag kände att jag behövde ventilera. ja. Det skulle jag. Eller nu ljög jag lite. Först skulle jag nog köpa en bostad till mig och min familj och sen skulle jag betala av min csn-skuld. Men sen skulle jag köpa en studio, helt klart. Eller ett stort kråkslott i skogen som jag både kan ha en musikstudio, målarstudio, mörkerrum eller andra roliga rum att vara kreativ i. I stunder då jag inte behövde ventilera så skulle jag kunna låna kråkslottet till andra som behövde det. Det skulle bara vara att boka in sig. Ibland kunde man ha fest i kråkslottet. Vi kanske rent av skulle sälja bostaden i stan och flytta till kråkslottet. vem vet. Men först måste jag som sagt vinna en stor summa pengar. Det kan bli problem, för jag har aldrig haft särskilt mycket tur i spel. Oj förlåt. Jag spårade visst ur. Det jag egentligen ville ha sagt var nog att jag saknar att spela musik. Skapa musik snarare. Inte för att jag någonsin varit en stjärna på det. Men det är galet roligt. Nä, nu ångrar jag det ja sa nyss. Jag är varken sämre eller bättre än någon annan på att skapa musik. Som alla andra konstformer är musik enligt mig högst subjektivt och inte ett uns mätbart. På tal om musik har Ville börjat sjunga. Vi sjunger både till frukost lunch och middag. Ibland sjunger han sånger som vi inte kan. Sen blir han frustrerad för att vi inte sjunger med. Det är fint tycker jag. Musik är till för att delas.

måndag 12 september 2011

mera

Studiern är just nu som ett enda stort virrevarr, min kalender ser ut som att en treåring gått loss i och jag hinner ingenting. Jag borde träffa vänner, motionera, lägga tid på förhållandet, läsa mer böcker för Ville och vara en roligare morsa och en bättre flickvän, syster, dotter, vän, student. Jag borde vara mer. Men jag får inte ihop det för tillfället. Så jag blir mindre av allt. Räcker inte riktigt till nånstans. Och så samvetet.

torsdag 25 augusti 2011

jag har inte tid att blogga..

idag när jag gjorde ett ärligt försök så slutade det såhär:




torsdag 4 augusti 2011

en hälsning från sorselevägen.

Jag är uppenbarligen ingen stjärna på att uppdatera mig här. Kanske gör jag ett försök att bli bättre nu. Eller så blir detta en engångsföreteelse. Får se. Nu är det i alla fall sommar i allra högra grad. Stockholm är en bra stad att vara i när det är sommar. Det blir bad mest hela dagarna, i alla fall för resten av min lilla familj. Själv har jag jobbat mest hela sommaren. Men imorn är det slut på det och från och med då har vi två veckor helt lediga. Fantastiskt! Jag är minst sagt i stort behov av semester ouppbokad tid. Dessutom tror jag att jag är i stort behov av social stimulans i annan form än välkommentillkundtjänstjagmåstevaratrevligochtilllagsform. Det tänker jag ägna mig åt i helgen. sociala aktiviteter alltså. Sen blire Norrpan igen på söndag.. Längtar lite hem. Men jag gillar att längta hem. Det gör vardagen bättre på nåt sätt.

måndag 28 februari 2011

sjukheter och stress och glädje.

I torsdags satt jag på campusbussen. Jag hade feber och en sömnbrist som låg över det normala på skalan. Stressnivån för uppsatsern var skyhög och jag var påväg till vår statistiklärare med en nervös förväntan om att han kanske skulle säga att jag tänkt ut rätt sätt att räkna på intrabedömarreliabiliteten i vår studie. Inte visste jag att jag skulle få spendera helgen med att först torka kräks och sedan kräkas själv, men jag hade mina aningar.
Jag tittade ut över östgötaslätten från bussfönstret och en tanke slog mig. Så jävla odeppig jag är! Jag är inte deppig nånstans. Likagärna som jag skulle kunna frustrera sönder mig av stress och sjukdomar och vinter så är jag tamefan glad. Jag undrar om alla dessa vinterdeppighetsperioder som jag alltid haft annars berott på nån slags saknad. Av nåt som liksom är påriktigt och meningsfullt. Kanske. Eller så är det bara fysiologiskt. Att graviditeten liksom ställde om mina hormoner på nåt sätt så att jag inte deppar ihop lika mycket. Vem vet. Glad är jag i alla fall. Och tacksam. Snudd på religös.

fredag 11 februari 2011

tji fick jag..

..för att ha utropat vårens ankomst och köpt mig ett par pippinetta dojjor anpassade för barmark och minst 3 plusgrader. Snöstorm. Men jag ser det kanske mer som att vintern ger ifrån sig ett sista dödsskri nu när den känner att den håller på att besegras. Så är det nog. Dock strider detta uttalande lite mot mina principer då jag bestämt att det för mig är totalt meningslöst att klaga på väderlekar efter som det bara är som det är. Det är ungefär lika givande som att beklaga sig över att det är mörkt på natten.. eller hur fort tiden går.
Tråkigt är det i alla fall att stockholmsbesöket denna helg ser ut att bli inställt eftersom det råder trafikkaos i huvudstaden. Trafikkaos kan man klaga på. Vi råkar ju faktiskt bo på en breddgrad som tidvis drabbas av väder i form av snö och vind och då kan man ju tycka att trafiken borde kunna fungera ändå... Eller inte. Ibland tänker jag att vi är så himla bortskämda här att vi tycker att moder jords humör eller dagsform inte ska kunna påverka oss. Vi tycker att vi har rätt att vara skyddade från all yttre påverkan av väder vind, tempratur, askmoln, cykloner och vad det nu må vara. Men i själva verket är det inte vi som äger den här planeten utan planeten själv. Vi har bosatt oss på de mest otillgängliga platser och vi skräpar ner och förstör och fördärvar nästan alla platser vi sätter vår fot på. Och sen har vi mage att klaga på vädret.
Men, jag är inte bättre själv. Jag kan visst tycka att det är fruktansvärt mycket trevligare med 20 grader, vindstilla och sol än snöstorm, och visst har det hänt att jag svurigt mig blå av pinande vindar och bubbliga istrottoarer. Och jag tycker som sagt att det är jävligt trist när vädrets makter tvingar en att ändra helgplaner. Men i det stora hela.. Nej, det finns värre saker att klaga på. Som idiotiska diktatorer som vägrar att avgå när ett helt land kräver det till exempel.

lördag 5 februari 2011

Vår. Trots att snöblasket vällde ner och det blåste äckelvindar ute idag så känner jag det i hela kroppen. Det är vår. Min kropp reagerar nämligen på samma sätt vid den här tiden varje år. Jag blir askär. Inte för att jag är ickekär resten av året, men så här års blir jag liksom nykär. Det är himla trevligt men ibland undrar jag ifall Micke, som är mitt ständiga förälskelseobjekt, tror jag gått och blivit tokig. Jag är verkligen hur fjantig som helst. Till exempel så måste jag säga ca tvåhundra gånger om dagen hur fantastiskt vacker jag tycker att denne man är. Jag drömmer till och med om honom på natten fast att han är precis hos mig. Verkligen tonårslarv..
Men jag kanske också kan skratta mig hur lycklig som helst som hittat en person som jag kan bli så tokkär i så många gånger. Det kommer jag nog aldrig sluta med. Det jag skulle komma till var i alla fall att jag i och med detta tveklösa vårtecken nu deklarerar att det från och med idag är vår. tjjjjyyyyyyyssss min kära!

tisdag 18 januari 2011

saker

Ibland får jag dåligt samvete när jag tänker på att Vilhelm inte har ett eget rum. Jag tänker att det är symbolen för allt man vill ha när man är ett barn. Ett rum som är bara hans, fint dekorerat, och fullt med leksaker och bollar och en fin gunghäst. Helst en såndär gammal gunghäst som de på tivolin. Och sen ska rummet ha en fin tapet från 60talet och sånadärna gamla skolafficher så en liten barnsoffa fullproppad med gosedjur från fina barnaffärer eller retroleksaker som fyndats på loppisar eller antikaffärer... Gärna gula gardiner med blåa och röda ballonger som passar ihop med hans leksaksväska och så en såndär sjukt fin bobycar som jag såg i ett skyltfönster.
Sedan tänker jag en gång till.
Vem är det Egentligen som vill ha ett barnrum? Det är faktiskt inte Vilhelm som älskar att möblera, måla och fixa och styra. Jag tror nog inte Vilhelm skulle bli lyckligare om han hade sitt eget rum. Han skulle ändå bara leka med kastrullerna och vispen och han skulle ändå bara sova brevid mamma och pappa i storsängen. Vilhelm är nämligen inte ett stort fan av leksaker. Han är inte heller ett så stort fan av att vara själv. Det kommer nog en tid när han verkligen kommer behöva ett eget rum att kunna kalla sitt och få vara i själv utan att bli störd, men jag tror just nu att mamma och pappa behöver ett pluggrum mer än vad Ville behöver en egenzon. Mamman får helt enkelt ge utlopp för sin kreativitet genom något annat. Nytt hyllsystem kanske?