stress

Min mamma skrev sitt magisterarbete om stress. Jag tror att stlutsatsen var nåt i stil med att man behöver stress för att överleva, men inte för mycket. Och att det finns bra och dålig stress. Jag tror jag stressar lite för mycket just nu. Jag har nämligen psoriasis i hårbotten och i öronen och ganska svårt att sova. Jag märker det liksom på den psykosomatiska reaktionen mer än jag gör bara genom att känna efter. Botemedlet - Träning. och taborteksemmedecin. Fast idag skrev jag typ klart mitt sista pm i distanskursen och snart är det "bara" det vanliga skolarbetet som man ska klara av. Men egentligen tror jag inte det är själva skolan som stressar mig, utan vad jag ska göra sen. Jag har ju berättat om min livskris förut, men nu börjar den liksom spåra ur i nån slags ständig oro över allt som kan gå fel när vi går ut. Vi kanske inte får nåt jobb, eller nån stans att bo. Villes nya dagis kanske är skit, om han ens får en dagisplats. Vi kanske tvingas flytta till Norrland (hemska tanke). Micke är så lugn. Han skrattar och säger - Men det där behöver du väl inte börja oroa dig för nu.. Ibland önskar jag att jag var som han. Baksidan av att leva för dagen är att det är helt omöjligt att planera saker som ligger längre fram i tiden än typ en månad (host host). Men det måste va ganska skönt också, att slippa vara kontrollfreak liksom.