Ville sover i vår säng, mittemellan mig och Mikael. Det har han gjort nästan sen han föddes. Häromdagen fick jag höra att det finns folk som tycker det är jättekonstigt. Jag tänkte rätt mycket då och blev nog mest förbannad. Varför lägger folk ner energi på att störa sig på sånt? Jag är ganska noga med att inte säga rätt eller fel till andra föräldrar. Jag är av den, kanske något naiva, tron att de flesta föräldrar gör precis vad som funkar för dom, oavsett om det gäller mat, sömn, potträning eller napp. Jag tror man ska vara väldigt försiktig när man ifrågasätter hur andra gör som föräldrar. Fråga kan man alltid göra, men man får nog passa sig jävligt noga för att inte låta pekpinnig. Man kan också ge råd eller dela sina erfarenheter, men jag tror nog att det är bäst att vänta tills man får en förfrågan.
Till er som genuint undrar varför Ville sover i vår säng så kan jag svara att det är det som funkar bäst för oss. (ja.. vi har försökt.. verkligen försökt annat också). Dessutom tycker jag det är rätt myspysigt. Mer än så tycker jag inte att jag ska behöva förklara egentligen..
Och nej, jag är inte anhängare av attachment parenting. Jag är lite allergisk mot föräldraskolor.Men skulle jag tillhöra en filosofi om föräldraskap skulle den kanske heta nåt i stil med individualized parenting...
Ack härliga lantliv.
13 år sedan

4 kommentarer:
Sen jag fick barn har jag alldeles bestämt fått helt andra grejer att sätta upp på listan över saker jag tycker hemskt illa om. Allra överst står folk som tror sig veta så jävla mycket om föräldraskap och också alldeles uppenbart om min unge och oss som familj. Det är verkligen himla konstigt att tämligen okända människor kan komma och tro sig veta vad som är bäst för oss och vår unge när dom inte ens känner oss liksom.
Jag menar, ibland är det ju svårt även för mig att veta vad som är bäst, och då är det ändå min egen unge.
Nä, som sagt, fråga kan man göra - om man är genuint intresserad och vill ha andra perspektiv, men aldrig för att klanka ner och pekpinna någon.
Att vara färälder är svårt som det är ändå.
Ja herregud, och oftast tycker jag att det känns som att dom "som vet mest" om barn är dom som inga har, alternativt dom som hade små barn för typ 50 år sen. Jag tycker att man får testa sig fram när det gäller det mesta och är det något jag lärt mig sen jag blev förälder så är att det att det är himla lätt att ha så in i norden höga ambitioner att "vi ska minsann ha det si eller så" men sen får man ta det som det kommer och lära sig att leva med att ingenting blir som man tänkt (och att det i sin tur kanske är till det bättre). Ursäkta den världslånga meningen..
ja eller hur! till er båda. Man blir bara så himla trött!
Jaa, det är himlarns vad det finns åsikter om allt sånt! Jag har också en sängsovare, periodvis, och han har minsann knorrat bredvid mig sen födseln och det gör mig ingenting.. Jag är inte heller mycket för "metoder", typ sovaegensäng och sånt. Det blir som det blir och passar=)
Jag tycker att ni gör PRECIS RÄTT! :)
Skicka en kommentar