saker

Ibland får jag dåligt samvete när jag tänker på att Vilhelm inte har ett eget rum. Jag tänker att det är symbolen för allt man vill ha när man är ett barn. Ett rum som är bara hans, fint dekorerat, och fullt med leksaker och bollar och en fin gunghäst. Helst en såndär gammal gunghäst som de på tivolin. Och sen ska rummet ha en fin tapet från 60talet och sånadärna gamla skolafficher så en liten barnsoffa fullproppad med gosedjur från fina barnaffärer eller retroleksaker som fyndats på loppisar eller antikaffärer... Gärna gula gardiner med blåa och röda ballonger som passar ihop med hans leksaksväska och så en såndär sjukt fin bobycar som jag såg i ett skyltfönster.
Sedan tänker jag en gång till.
Vem är det Egentligen som vill ha ett barnrum? Det är faktiskt inte Vilhelm som älskar att möblera, måla och fixa och styra. Jag tror nog inte Vilhelm skulle bli lyckligare om han hade sitt eget rum. Han skulle ändå bara leka med kastrullerna och vispen och han skulle ändå bara sova brevid mamma och pappa i storsängen. Vilhelm är nämligen inte ett stort fan av leksaker. Han är inte heller ett så stort fan av att vara själv. Det kommer nog en tid när han verkligen kommer behöva ett eget rum att kunna kalla sitt och få vara i själv utan att bli störd, men jag tror just nu att mamma och pappa behöver ett pluggrum mer än vad Ville behöver en egenzon. Mamman får helt enkelt ge utlopp för sin kreativitet genom något annat. Nytt hyllsystem kanske?