måndag 29 november 2010

lägesrapport..

Att gå från mammaledighet och klättra på väggarna av rastlöshet till heltidsstuderande och samtidigt ha en hemmavarande bebis är verkligen en helomvändning och det kommer nog ta några månader innan jag börjar vänja mig vid att ha ett normalt liv. Ville klarade 3 halvdagars inskolning innan den första monsterförkylningen attackerade och han har nu vatt hemma sedan i torsdags. Har en känsla av att dagisinskolningen kommer att dröja till ja, april kanske, innan han kan börja gå på riktigt. Skolan hade vatt lugn om det inte var för allt ansvar som följer med min och Elinors nya bebis vid namn KANDIDATUPPSATTS. Det innebär en hel drös med trådar att hålla i och artiklar att läsa och statistik att förstå. Jag försöker hålla stressen på en männskligt nivå men kroppen säger ifrån med allt från munblåsor och spänningshuvudvärk till oregelbunden lingonvecka. Borde verkligen träna mer för att rent fysiologiskt hålla stresshormonerna i schack.. men när fan ska man hinna det? Ibland önskar jag att jag bara hade ett jobb. Vilket som helst. Nio till fem och sedan ledig. Vilken lycka!
Men, det är roligt också. Faktiskt! Jag gillar att tänka. Att styra upp saker och att skapa nåt. Kankse kan det här jobbet till och med bidra till något. Kanske publiceras. Vem vet? Och nu känns målet ändå rätt nära. Ett å ett halv år kvar tills jag kan skriva i telefonkatalogen: Linnéa Östling - Leg Logoped. Då kan vi flytta till Stockholm och bli vuxna. Eller nåt.

tisdag 16 november 2010

Ett helt år.

Kära Vilhelm. Jag önskar jag kunde ge dig allt i världen och lite till. För du har gett mig livet bara genom att finnas till. Aldrig kan jag återgälda dig för lyckan som griper tag i mig varge gång du ler. Men jag kommer alltid att försöka. Jag har gett dig den bästa pappa jag kan tänka mig och jag önskar att vi tillsammans kan ge dig självförtroende, tillit, kreativitet, glädje, trygghet och en tro på att livet är fantastiskt. Jag hoppas att vi också kan ge dig stöd och tröst när du behöver det. Idag är det ett år sedan du kom till världen. Ett helt fantastiskt år sedan som jag såg dina snälla ögon första gången. Jag förstår inte hur jag kunde leva utan dig. Jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå.
/Mamma