torsdag 3 november 2011

stress

Min mamma skrev sitt magisterarbete om stress. Jag tror att stlutsatsen var nåt i stil med att man behöver stress för att överleva, men inte för mycket. Och att det finns bra och dålig stress. Jag tror jag stressar lite för mycket just nu. Jag har nämligen psoriasis i hårbotten och i öronen och ganska svårt att sova. Jag märker det liksom på den psykosomatiska reaktionen mer än jag gör bara genom att känna efter. Botemedlet - Träning. och taborteksemmedecin. Fast idag skrev jag typ klart mitt sista pm i distanskursen och snart är det "bara" det vanliga skolarbetet som man ska klara av. Men egentligen tror jag inte det är själva skolan som stressar mig, utan vad jag ska göra sen. Jag har ju berättat om min livskris förut, men nu börjar den liksom spåra ur i nån slags ständig oro över allt som kan gå fel när vi går ut. Vi kanske inte får nåt jobb, eller nån stans att bo. Villes nya dagis kanske är skit, om han ens får en dagisplats. Vi kanske tvingas flytta till Norrland (hemska tanke). Micke är så lugn. Han skrattar och säger - Men det där behöver du väl inte börja oroa dig för nu.. Ibland önskar jag att jag var som han. Baksidan av att leva för dagen är att det är helt omöjligt att planera saker som ligger längre fram i tiden än typ en månad (host host). Men det måste va ganska skönt också, att slippa vara kontrollfreak liksom.

tisdag 25 oktober 2011

lite om sömn.. och att alla är olika.

Ville sover i vår säng, mittemellan mig och Mikael. Det har han gjort nästan sen han föddes. Häromdagen fick jag höra att det finns folk som tycker det är jättekonstigt. Jag tänkte rätt mycket då och blev nog mest förbannad. Varför lägger folk ner energi på att störa sig på sånt? Jag är ganska noga med att inte säga rätt eller fel till andra föräldrar. Jag är av den, kanske något naiva, tron att de flesta föräldrar gör precis vad som funkar för dom, oavsett om det gäller mat, sömn, potträning eller napp. Jag tror man ska vara väldigt försiktig när man ifrågasätter hur andra gör som föräldrar. Fråga kan man alltid göra, men man får nog passa sig jävligt noga för att inte låta pekpinnig. Man kan också ge råd eller dela sina erfarenheter, men jag tror nog att det är bäst att vänta tills man får en förfrågan.

Till er som genuint undrar varför Ville sover i vår säng så kan jag svara att det är det som funkar bäst för oss. (ja.. vi har försökt.. verkligen försökt annat också). Dessutom tycker jag det är rätt myspysigt. Mer än så tycker jag inte att jag ska behöva förklara egentligen..

Och nej, jag är inte anhängare av attachment parenting. Jag är lite allergisk mot föräldraskolor.Men skulle jag tillhöra en filosofi om föräldraskap skulle den kanske heta nåt i stil med individualized parenting...

söndag 23 oktober 2011

i väntan på sushi

Det har varit en bra helg. För kort dock. Den sedvanliga söndagssushin ska snart åka och hämtas och sen väntar true blood och söndagshäng. Idag vaknade jag med en vision. Vi skulle flyga drake tänkte jag. Men eftersom inga affärer i hela Norrköping (i alla fall inte på cykelvänligt avstånd) verkade ha någon drake så fick vi åka till hamnen och titta på båtar och lyftkranar istället. Ville tyckte det var minst lika spännande och jag, fick mig några bilder, även om de inte föreställde en hänförd Vilhelm springades i öppna landskap med vinden i håret..







fredag 21 oktober 2011

snart helg..

Tänker att om jag skriver lite så kanske jag håller mig vaken den sista halvtimman på tåget hem från uppsala. Men nu går ögonen snart i kors. Vill hem till mina killar och gosa ner mig i en säng med en varm kramig lillplutt å sova sova soooova.. Ända tills vi vaknar av solljus och lördagsmorgon utan käcka alarmsignaler aldeles för tidigt dånande..

onsdag 19 oktober 2011

hepphepp

Har praktik denna vecka måndag-torsdag på habiliteringen. Det är sjukt mycket mer intressant en vad jag trodde. Habilitering var förut ett abslolut sistahandsval för områden jag skulle kunna tänka mig att jobba inom men vi har träffat ett gäng helsköna personer de här dagarna så jag börjar kanske ändra uppfattning. Fredag bär det av till Uppsala för dyslexikurs. Därför sitter jag nu och dels pluggar tecken som stöd och dels läser om strategier för läsinlärning. Det här med att läsa två saker samtidigt har jag liksom ingen fallenhet för. Just nu har jag stora svårigheter att läsa litteraturen inför dyskexikursen eftersom jag omedvetet försöker i huvudet teckna allt jag läser.. Det gör att det hela går vääääääldigt långsamt. Men det går..
 Jag tänkte slå ett slag för tecken och tipsa om den här sidan. Tecken är faktiskt superkul! Och jättebra att lära barn! Stimulerar språkutvecklingen massa (och nä.. det gör inte så att man börjar prata senare utan snarare tvärtom) Idag har jag och Ville tecknat TRAKTOR, GRÄVMASKIN, BIL och CYKEL (det gäller ju att hitta vad som är kul). Planerar att fortsätta ge han en massa tecken. Både för min och hans skull liksom! Det gäller att lära av varandra!

fredag 14 oktober 2011

kristider

Jag tror att jag genomgår en livskris. Eller i alla fall är på god väg in i en sådan. De senaste månaderna har jag kännt en så stor, jag vet inte vad jag ska kalla det, sorg kanske.. bitterhet.. över vad jag gjorde av min utbildning och varför jag inte tog mina drömmar på allvar.. Varför satsade jag inte helhjärtat på musiken? Varför försökte jag inte ens att lära mig fota ordentligt? Varför tag jag inte tag i saken och läste upp betygen så jag kunde bli vetrinär? Det är som att jag tänker att nu, när jag snart är färdig med min utbildning så väntar ett liv med ett yrke som jag liksom bara halkade in på.. Fastän jag vet att det kommer att passa mig helt utmärkt, och jag är säker på att jag kommer att trivas som fisken i vattnet. Egentligen. Dessutom vet jag att logopedyrket förenar ganska mycket av vad jag haft som drömmar i livet. Röst och språk liksom, det är ju lite av min grej. Dessutom kommer jag förmodligen kunna jobba med kids, typ världens bästa.  Jag tror egentligen inte att det handlar om min utbildning. Jag hade nog känt sammalikadant vad jag än hade valt för utbildning. Men i sommar är det liksom klart. - Det här blev du när du blev stor Linnéa - Du blev logoped. Punkt slut. Sen kommer jag aldrig kunna drömma mer om vad jag ska bli. Jag kommer aldrig mer kunna ha några storslagna planer om vad jag ska göra med mitt liv. Det är redan klart.

När jag ser på saken ur ett metaperspektiv så skrattar jag åt mig själv. Så himla typiskt livskrisigt! Ska du inte ta och raka av dig håret också? Backpacka i sydamerika ett tag? Nä..Det är så dumt hela grejen!
  

torsdag 13 oktober 2011

gaaah

Satt just å räknade på fingrarna och upptäckte nåt fasansfullt. Oktober,november december, januari, februari, mars, april maj, juni.... Det är bara 9 månader kvar.. knappt ens det.. tills jag är färdig med min utbildning! En graviditet liksom. Det gick ju asfort att va gravid. Och nu så är det bara så kort tid kvar till jag blir vuxen på riktigt. Skaffa jobb, lägenhet, nytt dagis, ny stad. Hjälp. Panikar ur fullständigt.