söndag 28 februari 2010

sömn!

Jag håller så smått på att förlora förståndet. Vilhelm har vaknat ungefär varannan timme varje natt i en vecka. Vill han inte äta så stånkar har runt å bökar istället. Känns som evigheter sen jag fick en natt sömn som var någolunda ok. Läser om hur andra mammor klarar av att gå ut och träffa folk och vara vakna på kvällen och blir bara deppig. Hur fan orkar dom? själv går jag å lägger mig halv nio om Vilhelm somnar då och mitt sociala liv är i stort sätt obefintligt. Jag gör det jag måste för att fungera. Dvs träna och äta. Och ja. Micke gör vad han kan. Han tar hand om Vilhelm på eftermiddagarna när han kommer hem för då är jag helt slut och han gungar honom till sömns på nätterna och ger mig så mycket av hans tid som han bara kan. Men han har dessvärre inga tuttar. Och kan således inte amma. Dessutom så vaknar inte Micke av minsta lilla pip från vilhelm och det blir alltså jag som får peta in nappen eller krama honom tills han somnar. Dessutom har jag extremt svårt att sova på dagarna.
Jag bara hoppas att detta går över snart och att min lilla plutt kan lära sig att sova på natten så mamma kan orka tänka och inte spraya håret med raklödder eller hälla hudsalva på tandborsten. Sen skulle jag vilja ge bvc-sköterskan (som förövrigt är en man och inte kan ha en aning om hur det är att amma en bebis var annan timma vareviga natt) en snyting som i stort sätt flinade åt mig när jag frågade i vilken ålder man kan förvänta sig att ens barn sover en hel natt. "det är så det är att ha barn lilla gumman, vad hade du förväntat dig" var svaret jag fick ungefär. Varför är det sn tabu att prata om det absolut vanligaste problemet bland småbarnsföräldrar?
Och missförstå mig rätt. För det mesta älskar jag att vara mamma men ibland måste man få beklaga sig. Och jag vet, det kommer bli bättre, och vi kommer att träffa vänner igen, och det finns massa föräldrar som känner likadant och det finns till och med de som har det värre och jag har läst om alla råd som finns att få men just nu är det bara rätt så tungt och jag måste bara få säga det och nu så var det sagt.

lördag 20 februari 2010

snöhelvete.

Jag är nog inte ensam om att klaga på snön idag. Men det tänker jag göra ändå. Fy fan vilket väder. Inte nog med att det är kallt och blåsigt. Vi kommer inte ut med vagnen. Vilhelm har inte fått frisk luft på hela dagen och jag å micke har fått turas om att gå ut.

Såg föresten min första hela film sedan november igår, Upp. Den var fantastiskt bra men som de flesta andra Pixarfilmer otroligt rörande. Jag hulkgrät ca tre gånger. Iochförsig tror jag att jag fortfarande är i något hormonell obalans. Jag är nämligen extremt lättrörd. Värre än mormor.

Ikväll blir det anime och wasabinötter. Men först. Lite flyttpackning.

torsdag 18 februari 2010

Jag ville bara tala om hur fantastiskt stolt och glad jag är att de här människorna finns i mitt liv.

måndag 15 februari 2010

kroppen

Min kropp har ju som bekant genomgått en hel del det senaste året.. från att ha legat i hårdträning, vägt sin idealvikt och vatt i toppform i februari för exakt ett år sedan till att sugsesivvt ha ökat 22 kg i vikt, blivit en slacker, nära och föda ett barn samt gått ner 17 kg och med detta förlora allt vad muskelstyrka och kondition heter. Jag älskar min kropp för att den är så bra och har lyckats med att husera en människa till under 9 månader. Men, numera så har jag faktiskt inga som helst ursäkter för att inte träna, varför jag idag - med inspiration från helgens mycket lyckade skidåkning - gick till gymmet och aktiverade mitt träningskort igen. Sen ställde jag mig på crosstrainern i 45 minuter och kom hem som en ny människa! Jag hade verkligen glömt bort hur fantastiskt det är att träna. Nu har jag dessutom bokat in mig på spinning på torsdag och det ska bli hur roligt som helst. Heja mig!

tisdag 9 februari 2010

fattiglapparna

just nu kokar jag soppa på en spik ungefär. Nä men eftersom familjen östling/edborg endast hade råd med typ en burk tomater idag så fick det bli nåt konstigt ihopkok på sånt som låg här och skräpade. För at lyxa till det hela har jag dessutom gjort crut.. crois.. croassanter(?) äch.. sånadär stekta brödbitar av en gammal rostlimpa jag hittade i frysen. Nu är bara frågan vad vi ska äta imorn för sedan drar vi till fjälls med päronen och äter gratis fram tills pengarna (förhoppningsvis) rullar in. Men en dag klarar man sig väl på havregrynsgröt..

..på ett sätt gillar jag när man är pank. I alla fall när man vet att man inte kommer vara pank så länge till. Det sätter liksom igång kreativiteten..

måndag 8 februari 2010

hjälp.. (äckelvarning)

Vår bästa Vilhelm har bestämt sig för att inte bajsa på hela helgen.. Nu väntar vi med spänning på mastodontskiten som bör komma inom en snar framtid. Sist han väntade såhär länge så bajsade han typ halva sin kroppsvikt när det väl kom.
Jag undrar hur långt tid till det ska ta innan vi ska börja oroa oss.

onsdag 3 februari 2010

hur man ska göra..

Jag älskar att amma. Det är verkligen en av de bästa sysselsättningar man kan tänka sig. När jag var gravid var jag superrädd att jag inte skulle tycka om det och att det skulle vara jobbigt att vara så låst som man faktiskt är när man är en levande födokälla åt en annan människa. Men det är verkligen det mysigaste jag vet och även om det kräver att jag måste vara tillgänglig minst var tredje timma om dagarna så är det helt klart värt det. Ibland kan jag känna att folk tycker jag är konstig som inte känner minsta lust att pumpa ut så att Micke kan mata och jag själv gå ut och festa eller vara ensam eller göra något annat än att hänga med Vilhelm. Men för det första har jag ingen som helst lust att bli packad eller några som helst behov av att vara utan Vilhelm under längre perioder. Dessutom sätter Vilhelm bara i halsen av flaskan och det är ju inte bara maten han vill åt utan även närheten och mysstunden.. Det är klart att jag vill träffa mina vänner och så men det tycker jag att jag kan göra när Vilhelm är med och på dagarna. Den här perioden när jag är hemma och han är så pass liten känner jag bara att jag vill vara hos honom hela tiden och blotta tanken på att lämna bort honom gör mig nervös. Och jag tycker faktiskt inte det är något fel med att inte vilja lämna bort honom. Det kommer komma andra perioder i livet då kan är större och kommer att älska att sova hos mormor och morfar men det kommer nog dröja. Därmed inte sagt att jag tycker att det är fel att man väljer att lämna bort sina barn om man tycker att det känns bra.

Å sen det här med att han sover hos mig. Det finns så många åsikter om hur man ska göra och inte göra men jag känner bara att dels får jag mycket bättre sömn då jag inte måste gå upp varje gång han ska äta och dels så tycker jag att det är supergosigt att ha en liten varm mysknodd hos mig. Det gör ingenting om han blir kvar där lite för länge och jag känner inget inget behov av att ha sängen för mig själv. Micke sover rätt mycket på soffan och han tycker faktiskt att det är ok. Han sover mycket bättre där och det är ju bra att ha i alla fall en person som är utsövd på dagen. Vi har endå aldrig varit några cuddle sleepers så det är inte som att vi går miste om våra mysstuder.


Jag känner ofta att jag att jag måste försvara mitt val att vara så pass "mammig" som jag är. Men jag tror att alla är olika och gör på olika sätt och det finns inget rätt och fel. Visst blir det så att jag får en annan relation till Vilhelm än Mikael får men jag tror inte det behöver vara dåligt. Och visst blir jag "låst" men det känns inte som några tunga bojjor utan snarare precis som jag vill att det ska vara nu. Vi lever ju liksom i symbios på ett sätt.


Jag tänker i alla fall att nu har jag försvarat mig färdigt. Jag gör på mitt sätt och det passar oss bäst. Det finns nog precis lika många sätt att vara bästa föräldrarna på som det finns barn i världen.