hur man ska göra..

Jag älskar att amma. Det är verkligen en av de bästa sysselsättningar man kan tänka sig. När jag var gravid var jag superrädd att jag inte skulle tycka om det och att det skulle vara jobbigt att vara så låst som man faktiskt är när man är en levande födokälla åt en annan människa. Men det är verkligen det mysigaste jag vet och även om det kräver att jag måste vara tillgänglig minst var tredje timma om dagarna så är det helt klart värt det. Ibland kan jag känna att folk tycker jag är konstig som inte känner minsta lust att pumpa ut så att Micke kan mata och jag själv gå ut och festa eller vara ensam eller göra något annat än att hänga med Vilhelm. Men för det första har jag ingen som helst lust att bli packad eller några som helst behov av att vara utan Vilhelm under längre perioder. Dessutom sätter Vilhelm bara i halsen av flaskan och det är ju inte bara maten han vill åt utan även närheten och mysstunden.. Det är klart att jag vill träffa mina vänner och så men det tycker jag att jag kan göra när Vilhelm är med och på dagarna. Den här perioden när jag är hemma och han är så pass liten känner jag bara att jag vill vara hos honom hela tiden och blotta tanken på att lämna bort honom gör mig nervös. Och jag tycker faktiskt inte det är något fel med att inte vilja lämna bort honom. Det kommer komma andra perioder i livet då kan är större och kommer att älska att sova hos mormor och morfar men det kommer nog dröja. Därmed inte sagt att jag tycker att det är fel att man väljer att lämna bort sina barn om man tycker att det känns bra.

Å sen det här med att han sover hos mig. Det finns så många åsikter om hur man ska göra och inte göra men jag känner bara att dels får jag mycket bättre sömn då jag inte måste gå upp varje gång han ska äta och dels så tycker jag att det är supergosigt att ha en liten varm mysknodd hos mig. Det gör ingenting om han blir kvar där lite för länge och jag känner inget inget behov av att ha sängen för mig själv. Micke sover rätt mycket på soffan och han tycker faktiskt att det är ok. Han sover mycket bättre där och det är ju bra att ha i alla fall en person som är utsövd på dagen. Vi har endå aldrig varit några cuddle sleepers så det är inte som att vi går miste om våra mysstuder.

Jag känner ofta att jag att jag måste försvara mitt val att vara så pass "mammig" som jag är. Men jag tror att alla är olika och gör på olika sätt och det finns inget rätt och fel. Visst blir det så att jag får en annan relation till Vilhelm än Mikael får men jag tror inte det behöver vara dåligt. Och visst blir jag "låst" men det känns inte som några tunga bojjor utan snarare precis som jag vill att det ska vara nu. Vi lever ju liksom i symbios på ett sätt.

Jag tänker i alla fall att nu har jag försvarat mig färdigt. Jag gör på mitt sätt och det passar oss bäst. Det finns nog precis lika många sätt att vara bästa föräldrarna på som det finns barn i världen.