Jag håller så smått på att förlora förståndet. Vilhelm har vaknat ungefär varannan timme varje natt i en vecka. Vill han inte äta så stånkar har runt å bökar istället. Känns som evigheter sen jag fick en natt sömn som var någolunda ok. Läser om hur andra mammor klarar av att gå ut och träffa folk och vara vakna på kvällen och blir bara deppig. Hur fan orkar dom? själv går jag å lägger mig halv nio om Vilhelm somnar då och mitt sociala liv är i stort sätt obefintligt. Jag gör det jag måste för att fungera. Dvs träna och äta. Och ja. Micke gör vad han kan. Han tar hand om Vilhelm på eftermiddagarna när han kommer hem för då är jag helt slut och han gungar honom till sömns på nätterna och ger mig så mycket av hans tid som han bara kan. Men han har dessvärre inga tuttar. Och kan således inte amma. Dessutom så vaknar inte Micke av minsta lilla pip från vilhelm och det blir alltså jag som får peta in nappen eller krama honom tills han somnar. Dessutom har jag extremt svårt att sova på dagarna.
Jag bara hoppas att detta går över snart och att min lilla plutt kan lära sig att sova på natten så mamma kan orka tänka och inte spraya håret med raklödder eller hälla hudsalva på tandborsten. Sen skulle jag vilja ge bvc-sköterskan (som förövrigt är en man och inte kan ha en aning om hur det är att amma en bebis var annan timma vareviga natt) en snyting som i stort sätt flinade åt mig när jag frågade i vilken ålder man kan förvänta sig att ens barn sover en hel natt. "det är så det är att ha barn lilla gumman, vad hade du förväntat dig" var svaret jag fick ungefär. Varför är det sn tabu att prata om det absolut vanligaste problemet bland småbarnsföräldrar?
Och missförstå mig rätt. För det mesta älskar jag att vara mamma men ibland måste man få beklaga sig. Och jag vet, det kommer bli bättre, och vi kommer att träffa vänner igen, och det finns massa föräldrar som känner likadant och det finns till och med de som har det värre och jag har läst om alla råd som finns att få men just nu är det bara rätt så tungt och jag måste bara få säga det och nu så var det sagt.
Ack härliga lantliv.
13 år sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar