Ville sover i vår säng, mittemellan mig och Mikael. Det har han gjort nästan sen han föddes. Häromdagen fick jag höra att det finns folk som tycker det är jättekonstigt. Jag tänkte rätt mycket då och blev nog mest förbannad. Varför lägger folk ner energi på att störa sig på sånt? Jag är ganska noga med att inte säga rätt eller fel till andra föräldrar. Jag är av den, kanske något naiva, tron att de flesta föräldrar gör precis vad som funkar för dom, oavsett om det gäller mat, sömn, potträning eller napp. Jag tror man ska vara väldigt försiktig när man ifrågasätter hur andra gör som föräldrar. Fråga kan man alltid göra, men man får nog passa sig jävligt noga för att inte låta pekpinnig. Man kan också ge råd eller dela sina erfarenheter, men jag tror nog att det är bäst att vänta tills man får en förfrågan.
Till er som genuint undrar varför Ville sover i vår säng så kan jag svara att det är det som funkar bäst för oss. (ja.. vi har försökt.. verkligen försökt annat också). Dessutom tycker jag det är rätt myspysigt. Mer än så tycker jag inte att jag ska behöva förklara egentligen..
Och nej, jag är inte anhängare av attachment parenting. Jag är lite allergisk mot föräldraskolor.Men skulle jag tillhöra en filosofi om föräldraskap skulle den kanske heta nåt i stil med individualized parenting...