tisdag 2 mars 2010

snart så ska jag sluta upp..

..att beklaga mig över mina helvetiska nätter men inatt klockan tre bestämde sig Vilhelm för att bajsa ut en veckas bajs. det var förövrigt tredje gången av ca sex som han vaknade inatt. Idag har han visserligen varigt hundra gånger mer harmoniskt än igår så jag håller hoppet uppe om att harmonin håller i sig inatt. Vem skulle inte vara lite smått gnällig om man inte bajsat på en vecka liksom?

Dagen har annars kommit att bli mycket trevlig bortsett från chokladgrötshjärnan som jag börjar bli van vid, vid det här laget (vid vid, orkar inte tänka ut nån bättre formulering) Har promenerat i solskenet på förmiddagen och i snövädret på eftermiddagen. Har även blivit bjuden på kladdkaka av Louise och snackat skit en bra stund. Det är alltid trevligt! Nu är Micke och köper mat med Vilhelm och jag funderar lite på vad jag gör framför datorn när jag borde ligga i soffan och blunda.. så jag tänker att jag ska avsluta den funderingen just där. i soffan. med ögonen stängda.

måndag 1 mars 2010

sju timmars sömn

(dock inte i sträck) och ett spinningpass senare har jag glömt varför jag var så uppgiven igår. Det är konstigt hur fort man glömmer sånt som är jobbigt. Antar att det är nån slags fösvarsmekanism.

söndag 28 februari 2010

sömn!

Jag håller så smått på att förlora förståndet. Vilhelm har vaknat ungefär varannan timme varje natt i en vecka. Vill han inte äta så stånkar har runt å bökar istället. Känns som evigheter sen jag fick en natt sömn som var någolunda ok. Läser om hur andra mammor klarar av att gå ut och träffa folk och vara vakna på kvällen och blir bara deppig. Hur fan orkar dom? själv går jag å lägger mig halv nio om Vilhelm somnar då och mitt sociala liv är i stort sätt obefintligt. Jag gör det jag måste för att fungera. Dvs träna och äta. Och ja. Micke gör vad han kan. Han tar hand om Vilhelm på eftermiddagarna när han kommer hem för då är jag helt slut och han gungar honom till sömns på nätterna och ger mig så mycket av hans tid som han bara kan. Men han har dessvärre inga tuttar. Och kan således inte amma. Dessutom så vaknar inte Micke av minsta lilla pip från vilhelm och det blir alltså jag som får peta in nappen eller krama honom tills han somnar. Dessutom har jag extremt svårt att sova på dagarna.
Jag bara hoppas att detta går över snart och att min lilla plutt kan lära sig att sova på natten så mamma kan orka tänka och inte spraya håret med raklödder eller hälla hudsalva på tandborsten. Sen skulle jag vilja ge bvc-sköterskan (som förövrigt är en man och inte kan ha en aning om hur det är att amma en bebis var annan timma vareviga natt) en snyting som i stort sätt flinade åt mig när jag frågade i vilken ålder man kan förvänta sig att ens barn sover en hel natt. "det är så det är att ha barn lilla gumman, vad hade du förväntat dig" var svaret jag fick ungefär. Varför är det sn tabu att prata om det absolut vanligaste problemet bland småbarnsföräldrar?
Och missförstå mig rätt. För det mesta älskar jag att vara mamma men ibland måste man få beklaga sig. Och jag vet, det kommer bli bättre, och vi kommer att träffa vänner igen, och det finns massa föräldrar som känner likadant och det finns till och med de som har det värre och jag har läst om alla råd som finns att få men just nu är det bara rätt så tungt och jag måste bara få säga det och nu så var det sagt.

lördag 20 februari 2010

snöhelvete.

Jag är nog inte ensam om att klaga på snön idag. Men det tänker jag göra ändå. Fy fan vilket väder. Inte nog med att det är kallt och blåsigt. Vi kommer inte ut med vagnen. Vilhelm har inte fått frisk luft på hela dagen och jag å micke har fått turas om att gå ut.

Såg föresten min första hela film sedan november igår, Upp. Den var fantastiskt bra men som de flesta andra Pixarfilmer otroligt rörande. Jag hulkgrät ca tre gånger. Iochförsig tror jag att jag fortfarande är i något hormonell obalans. Jag är nämligen extremt lättrörd. Värre än mormor.

Ikväll blir det anime och wasabinötter. Men först. Lite flyttpackning.

torsdag 18 februari 2010

Jag ville bara tala om hur fantastiskt stolt och glad jag är att de här människorna finns i mitt liv.

måndag 15 februari 2010

kroppen

Min kropp har ju som bekant genomgått en hel del det senaste året.. från att ha legat i hårdträning, vägt sin idealvikt och vatt i toppform i februari för exakt ett år sedan till att sugsesivvt ha ökat 22 kg i vikt, blivit en slacker, nära och föda ett barn samt gått ner 17 kg och med detta förlora allt vad muskelstyrka och kondition heter. Jag älskar min kropp för att den är så bra och har lyckats med att husera en människa till under 9 månader. Men, numera så har jag faktiskt inga som helst ursäkter för att inte träna, varför jag idag - med inspiration från helgens mycket lyckade skidåkning - gick till gymmet och aktiverade mitt träningskort igen. Sen ställde jag mig på crosstrainern i 45 minuter och kom hem som en ny människa! Jag hade verkligen glömt bort hur fantastiskt det är att träna. Nu har jag dessutom bokat in mig på spinning på torsdag och det ska bli hur roligt som helst. Heja mig!

tisdag 9 februari 2010

fattiglapparna

just nu kokar jag soppa på en spik ungefär. Nä men eftersom familjen östling/edborg endast hade råd med typ en burk tomater idag så fick det bli nåt konstigt ihopkok på sånt som låg här och skräpade. För at lyxa till det hela har jag dessutom gjort crut.. crois.. croassanter(?) äch.. sånadär stekta brödbitar av en gammal rostlimpa jag hittade i frysen. Nu är bara frågan vad vi ska äta imorn för sedan drar vi till fjälls med päronen och äter gratis fram tills pengarna (förhoppningsvis) rullar in. Men en dag klarar man sig väl på havregrynsgröt..

..på ett sätt gillar jag när man är pank. I alla fall när man vet att man inte kommer vara pank så länge till. Det sätter liksom igång kreativiteten..