nån slags vardag.

Två veckor fyller Vilhelm idag, dvs en halv månad och nånting som liknar en vardag börjar så sakteliga ta form. Jag gillar den här vardagen. Det är liksom bara vi två och inte så mycket andra måsten. Iochförsig ska vi till bvc imorn klockan nio, vilket inte känns så lockande eftersom det kommer sabba våra morgonrutiner och samma sak på fredag så ska vi på hörselkontroll 8.30. Men ja tror inte jag ska klaga. Det är faktiskt himla bra att man håller koll på de små så de växer bra och hör som dom ska. Dessutom handlar det om sammanlagt kanske en timma som är uppbokad denna vecka..

Idag har vi varit ute å gått med tant Emma och fått ett jättefint badlakan som vi sedan invigde när Vilhelm fick sitt livs andra bad. Det första badet var inte så populärt eftersom humöret inte var på topp redan innan men denna gången gick det bättre och han plaskade i baljan och såg mycket nöjd ut med livet.

Vi har också sovit en lång välbehövlig eftermiddagslur och just nu har Vilhelm kvalitetstid med sin far, som förövrigt just nu är inne i tentaperioden från helvetet. Stackarn.

Efter ett par veckor så börjar allting liksom sjunka in. De värsta hormonomställningen är nu genomförd och jag gråter nog bara kanske två gånger per dag nu till fåniga serier som extrem home makover eller oprah, eller bara för att min pöjk är så fin och jag har börjat vänja mig vid de nya sov - och ätvanorna Det är konstigt hur man anpassar sig fort. Dessutom har jag inte lika ont längre och jag har börjat få upp min normala gånghastighet och kan överlåta vagnkörande till nån annan utan att falla ihop för att jag inte har något stöd. Snart ska jag även ta tag i projekt läramigbaka och bjuda alla mina vänner på fika. Men det kanske dröjer ett tag. Änsålänge så tar jag mest dagen som den kommer. Något jag inte gjort sedan jag var arbetslös året efter gymnasiet. Men på nåt sätt känns den här tiden lite mer konstruktivt spenderad..