onsdag 29 december 2010

mellandagar

Har haft en fantastiskt fin ledighet i några fina dagar. Dessutom en ypperligt glad och frisk Vilhelm. Det gör liksom allt så härligt.
Nu är det mellandagar. Det är de dagarna man borde använda till saker man inte hunnit med. Typ att förstå multipel regression och z-test och fucking Zigman av allt - Gosh, jag skulle verkligen VERKLIGEN vilja förstå det här men jag är för seg i kolat, puckad i bollen, och totalt omotiverad just nu.. Nä, mellandagarna har istället gått åt till andra saker jag inte hunnit med under året. Som att köpa ny jacka, och joggingskor. Nu behöver jag inte se ut som en påskkärring längre och förhoppningsvis slipper jag mina så gått som konstanta vätskefyllda blåsor på tårna ,vilket är följden av att vägra inse att man faktiskt har större fötter nu än när man var 14. Statistiken kan vänta till nästa år. Annars mår vi prima här i storstaden. Vilar upp oss, och sparar cash. Vilket är mycket välbehövligt. Fin skit helt enkelt. Sitter och skriver detta på en dator fylld med gamla kort så jag tänkte se ifall jag kunde bjuda på nån goding.. hmmm..haha ja den här:

Från en annan ledighet i en annan tid, ett annat liv nästan, på en annan plats och på ett annat äventyr.

Nä hörni, god fortsättning och gott nytt och sånt. Nu tänker jag nog inte blogga mer i år.

måndag 29 november 2010

lägesrapport..

Att gå från mammaledighet och klättra på väggarna av rastlöshet till heltidsstuderande och samtidigt ha en hemmavarande bebis är verkligen en helomvändning och det kommer nog ta några månader innan jag börjar vänja mig vid att ha ett normalt liv. Ville klarade 3 halvdagars inskolning innan den första monsterförkylningen attackerade och han har nu vatt hemma sedan i torsdags. Har en känsla av att dagisinskolningen kommer att dröja till ja, april kanske, innan han kan börja gå på riktigt. Skolan hade vatt lugn om det inte var för allt ansvar som följer med min och Elinors nya bebis vid namn KANDIDATUPPSATTS. Det innebär en hel drös med trådar att hålla i och artiklar att läsa och statistik att förstå. Jag försöker hålla stressen på en männskligt nivå men kroppen säger ifrån med allt från munblåsor och spänningshuvudvärk till oregelbunden lingonvecka. Borde verkligen träna mer för att rent fysiologiskt hålla stresshormonerna i schack.. men när fan ska man hinna det? Ibland önskar jag att jag bara hade ett jobb. Vilket som helst. Nio till fem och sedan ledig. Vilken lycka!
Men, det är roligt också. Faktiskt! Jag gillar att tänka. Att styra upp saker och att skapa nåt. Kankse kan det här jobbet till och med bidra till något. Kanske publiceras. Vem vet? Och nu känns målet ändå rätt nära. Ett å ett halv år kvar tills jag kan skriva i telefonkatalogen: Linnéa Östling - Leg Logoped. Då kan vi flytta till Stockholm och bli vuxna. Eller nåt.

tisdag 16 november 2010

Ett helt år.

Kära Vilhelm. Jag önskar jag kunde ge dig allt i världen och lite till. För du har gett mig livet bara genom att finnas till. Aldrig kan jag återgälda dig för lyckan som griper tag i mig varge gång du ler. Men jag kommer alltid att försöka. Jag har gett dig den bästa pappa jag kan tänka mig och jag önskar att vi tillsammans kan ge dig självförtroende, tillit, kreativitet, glädje, trygghet och en tro på att livet är fantastiskt. Jag hoppas att vi också kan ge dig stöd och tröst när du behöver det. Idag är det ett år sedan du kom till världen. Ett helt fantastiskt år sedan som jag såg dina snälla ögon första gången. Jag förstår inte hur jag kunde leva utan dig. Jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå.
/Mamma

tisdag 12 oktober 2010

tid

Jag insåg igår efter att ha kommit hem med en isbit till vilhelm att det verkligen var dags för vinterkläder. Fick fruktansvärt dåligt samvete eftersom jag inte fattat varför han var så himla gnällig i vagnen. Tyckte verkligen jag packat på honom massa kläder. fleasetröja å allt. Eftermiddagen gick åt till att gå och hitta overall. Det värsta med att hitta barnkläder här är att allting (i alla fall i de affärer man har råd att handla i) fortfarande är uppdelat i pojk och flickavdelningar. Pojkoverallerna är gröna, blåa eller svarta och flickoverallerna är rosa eller röda. Jag trodde verkligen att vi kommit längre än så. Men det är tydligen fortfarande otroligt viktigt att ens lilla bebis så tidigt som möjligt får veta vad som gäller.
Vi kom i alla fall hem med en ja, blå jacka och byxor. (hade rabatt och hundra kronors presentkort på hm så det fick bli det).

Förövrigt har Vilhelm börjat gå. Men det är fortfarande rätt så vingligt och han gör det bara när han är utan strumpor och skor. Det är något speciellt när det reser sig upp. De blir så himla stora helt plötligt. Han se ju ut som en liten pojke mer än en bebis och jag får lite hjälpvadtidengårfortpanik. Första stegen är liksom en milstolpe.. som att börja skolan nästan. Sånt man pratar om när de är nyfödda.

Liver rusar just nu känns det som. Skolan har nästan börjat och jag ska börja skriva kandidatuppsats. I eftermiddag ska jag träffa min kompanjon och försöka formulera ihop en en frågeställning. Dagisplats väntar vi fortfarande på, men jag antar att jag får ringa till den där dagisplatsfördelarmänniskan igen och undra hur fan det går. Det måsta ju bara lösa sig. Som tur är har vi snälla släktingar och vänner som ställer upp när de kan men det håller ju liksom inte i längden.
Men jag försöker att inte oroa mig allt för mycket. En vecka i taget. Man måste föröka leva i nuet. Trots att vi är utfattiga och uberstressade och galet trötta så är livet ändå rätt fint. Man behöver ju likosm bara höra ett underbart kiknande Vilhelmgarv för att känna hur ceratonimhalten mångdubblas i hjärnan. Saker och ting har ju faktiskt också en förmåga att lösa sig.

söndag 29 augusti 2010

map.

Det är vilhelms bästa ord. allting som inte är momom eller papapapapap heter map. det är ett bra ord tycker jag. Det måste va så skönt när man är liten och världen inte är mer komplicerad än map..

jag har förövrigt haft praktik nu i två veckor och tycker det är riktigt roligt. Har en superduperbra handledare och träffar massa roliga röster. Stundvis anar jag även att jag skulle kunna bli en riktigt bra logoped. Bara ett å ett halvt år kvar nu. Sedan får jag en riktig titel och förhoppningsvis ett riktigt jobb också. Tänk vilken känsla. Ett jobb som känns meningsfullt och en lön värdig att leva på. Logopedvärlden är ganska intressant slog det mig häromdagen. Det är en branch dominerad av kvinnor med hög utbildning, gott anseende och hög status. Jag kan inte komma på något annat yrke som som kan säga det samma faktiskt. Känns rätt fett. Är, som ni kanske märker, lite mer positiv till utbildningen nu. Tror jag behövde ett brejk för att känna efter och hitta motivation. Just nu känns det jävligt bra iaf. Sen att problembaserat lärande inte riktigt är min grej är ju en helt annan sak. Men va tusan. nu har jag ju gjort mer än hälften så ja ska välla klara resten också.
pepp pepp pepp!

söndag 15 augusti 2010

jaha..

Längtar ihjäl mig efter Vilhelm nu. Två dygn är lite för länge.
Gårdagskvällen spenderades mestadels på balkongen med fina Madde. Slutade på Grand, där jag fick klart för mig var jag har vissa människor. Bra då vet jag, tänker jag och sen tänker jag att jag egentligen inte är så förvånad.. jag å Mads hade iaf trevligt! Garvade ihjäl oss åt äckliga människor..
Slutade med en lååååång omväg för att försöka övertala en tjej att inte gå hem till sin idiot till snubbe. Lönlöst dock. Men va mer kan man göra liksom, kan ju inte direkt tvinga henne?
Imorn börjar praktiken. Jag borde verkligen sova typ tre timmar till och sen försöka plugga in det sista men jag tror det blir svårt. Vet liksom inte ens vad det är som är viktigt att plugga på. Kanske gör jag så att jag pallrar mig till badet ist och simmar en kilometer. Bad är det bästa sånahär dagar.

tisdag 10 augusti 2010

mitt lilla barn!

Har lite svårt att höra detta utan att börja storböla. är ju som bekant lite mer lättrörd numera. men detta är en av mina bästa sånger..