tid

Jag insåg igår efter att ha kommit hem med en isbit till vilhelm att det verkligen var dags för vinterkläder. Fick fruktansvärt dåligt samvete eftersom jag inte fattat varför han var så himla gnällig i vagnen. Tyckte verkligen jag packat på honom massa kläder. fleasetröja å allt. Eftermiddagen gick åt till att gå och hitta overall. Det värsta med att hitta barnkläder här är att allting (i alla fall i de affärer man har råd att handla i) fortfarande är uppdelat i pojk och flickavdelningar. Pojkoverallerna är gröna, blåa eller svarta och flickoverallerna är rosa eller röda. Jag trodde verkligen att vi kommit längre än så. Men det är tydligen fortfarande otroligt viktigt att ens lilla bebis så tidigt som möjligt får veta vad som gäller.
Vi kom i alla fall hem med en ja, blå jacka och byxor. (hade rabatt och hundra kronors presentkort på hm så det fick bli det).

Förövrigt har Vilhelm börjat gå. Men det är fortfarande rätt så vingligt och han gör det bara när han är utan strumpor och skor. Det är något speciellt när det reser sig upp. De blir så himla stora helt plötligt. Han se ju ut som en liten pojke mer än en bebis och jag får lite hjälpvadtidengårfortpanik. Första stegen är liksom en milstolpe.. som att börja skolan nästan. Sånt man pratar om när de är nyfödda.

Liver rusar just nu känns det som. Skolan har nästan börjat och jag ska börja skriva kandidatuppsats. I eftermiddag ska jag träffa min kompanjon och försöka formulera ihop en en frågeställning. Dagisplats väntar vi fortfarande på, men jag antar att jag får ringa till den där dagisplatsfördelarmänniskan igen och undra hur fan det går. Det måsta ju bara lösa sig. Som tur är har vi snälla släktingar och vänner som ställer upp när de kan men det håller ju liksom inte i längden.
Men jag försöker att inte oroa mig allt för mycket. En vecka i taget. Man måste föröka leva i nuet. Trots att vi är utfattiga och uberstressade och galet trötta så är livet ändå rätt fint. Man behöver ju likosm bara höra ett underbart kiknande Vilhelmgarv för att känna hur ceratonimhalten mångdubblas i hjärnan. Saker och ting har ju faktiskt också en förmåga att lösa sig.