torsdag 10 november 2011

Ea goes mobil..

Det går ju som ni kanske märker inte så bra med det mobila projektet.. Tänkte att jag skulle göra et nytt försök med en ny app.. Å en nördbild..


Published with Blogger-droid v1.7.4

onsdag 9 november 2011

Published with Blogger-droid v1.7.4

tisdag 8 november 2011

och om det är någon som undrar

varför jag har lagt in en bild på hönor på min sida så är det för att jag tycker att hönor är fina. Särskilt de där hönorna, för dom bor på en ekologisk gård på Öland och har det tipptopp. Kanske kommer jag starta projekt: veckans söta djur på bloggen. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men nu det dags för det enda som är bra med tisdagar: veckans brott med allas vår GW.
Ville verkar rätt så mycket piggare idag. Jag antar att om det har byggs koja och körts vagn och ätits glassmed Bibo (mormor), så kan den här förkylningen inte vara sådär väldigt allvarlig. Det är bra,  för vi har verkligen inte alls tid med sjukdomar nu. Det som är baksidan med två päron som pluggar är att det blir väldigt svårt att vara hemma. Särskillt monsterveckor som dessa. Ursäkta egoismen. Jag vill förstås också att han ska va frisk för hans skull också, om det var någon som tvivlade på det. 





måndag 7 november 2011

sjukligt

Den här killen har typ 39 graders feber. Jag vet inte ifall jag ska oroa mig mest för febern eller det faktum att han hellre vill titta på dokumentärserier om skogshuggare på discovery än allt som barnkanalen har att erbjuda..

torsdag 3 november 2011

stress

Min mamma skrev sitt magisterarbete om stress. Jag tror att stlutsatsen var nåt i stil med att man behöver stress för att överleva, men inte för mycket. Och att det finns bra och dålig stress. Jag tror jag stressar lite för mycket just nu. Jag har nämligen psoriasis i hårbotten och i öronen och ganska svårt att sova. Jag märker det liksom på den psykosomatiska reaktionen mer än jag gör bara genom att känna efter. Botemedlet - Träning. och taborteksemmedecin. Fast idag skrev jag typ klart mitt sista pm i distanskursen och snart är det "bara" det vanliga skolarbetet som man ska klara av. Men egentligen tror jag inte det är själva skolan som stressar mig, utan vad jag ska göra sen. Jag har ju berättat om min livskris förut, men nu börjar den liksom spåra ur i nån slags ständig oro över allt som kan gå fel när vi går ut. Vi kanske inte får nåt jobb, eller nån stans att bo. Villes nya dagis kanske är skit, om han ens får en dagisplats. Vi kanske tvingas flytta till Norrland (hemska tanke). Micke är så lugn. Han skrattar och säger - Men det där behöver du väl inte börja oroa dig för nu.. Ibland önskar jag att jag var som han. Baksidan av att leva för dagen är att det är helt omöjligt att planera saker som ligger längre fram i tiden än typ en månad (host host). Men det måste va ganska skönt också, att slippa vara kontrollfreak liksom.