torsdag 22 oktober 2009

sovasovasova!

klockan är nu 02.43 och jag sitter här eftersom det är lönlöst att bara ligga och vrida sig i sängen. Om 2 h och 47 minuter kommer min klocka att ringa och skiter jag i att gå på den första lektionen så kommer jag få spendera resten av dagen med att komplettera, vilket är hundra ggr jobbigare. Detta är min andra sömnlösa natt i rad. Man blir verkligen tokig.. blää.

Just nu har jag så god lust att bara kasta in handuken. Men det skulle vara lite som att snubbla på mållinjen och behöva springa om loppet. Men å andra sidan så kanske det inte är bra om jag går in i väggen redan innan bäbis har kommit.

Riktigt så farligt kanske det inte är. Men just nu är det tungt. TUNGT är ordet..

måndag 19 oktober 2009

hahaha

Om micke och jag skulle vara tecknade:

lördag 17 oktober 2009

uppdatering 2

lördag: Vi satt från klockan 9 till halv 12 idag på förlossningsavdelningen på vrinnevisjukhuset och väntade på vårt inbokade läkarbesök. Men tydligen finns bara en läkare på lördagar på förlossningen och halva Norrköping hade visst bestämt sig för att föda barn just idag, så vi fick aldrig träffa läkaren utan endast en sköterska som inte ens kunde boka in en ny tid åt oss.. Efter mycket om och men så lyckades jag i alla fall tjata till mig att läkaren skulle ringa mig när han fick tid under dagen.. Han ringde i alla fall i eftermiddags och som jag förstod det så var mina världen inte bra, men inte heller så pass dåliga att de ville göra något åt det. Dessutom tar den en vecka att få svar på det provet som var mest väsentligt ur medecinsk synpunkt så läkaren kunde ändå inte göra någon bedömning. Det enda han kunde utläsa av proverna var ju att min lever var lite påverkad, vilket enligt honom är mkt vanligt hos gravida och ingenting som påverkade fostret på något sätt. Det lät ju betryggande.. Forsatt ville han att jag skulle ringa min barnmorska om en vecka för att få reda på svaren på mina gallsyrevärden, som i fallet att de skulle vara dåliga skulle kontakta en läkare. Detta kändes ju lite märkligt. Hur vet jag när de kommer och varför ska jag vara den mellanhanden när jag inte ens vet vad proverna står för? Är det inte bättre att de kontaktar mig om de är alarmerande?
I alla fall.. Fortfarande känner jag mig rätt förvirrad. Igår lät det nämligen på barnmorskan som att det var ganska viktigt att jag ganska snart träffade en läkare och att boka in en läkartid en lördagmorgon gör man ju inte för ett rutinbesök där man ändå inte kan göra något(?). Men idag så är det helt plötsligt inte alls farligt och läkaren verkade snarare förbryllad över att vi ens fått en tid. Och visst, jag kan absolut förstå att vi inte blir prioriterade när det akutsnittas barn samtidigt, men varför inte bara boka in en ny tid? Hade jag inte, i det närmaste, krävt att läkaren skulle ringa upp mig så hade vi bara blivit hemskickade utan några som helst besked.
menmen. Det viktigaste är i alla fall att det inte verkar vara så farligt. Nu är det ju bara att vänta och se vad resten av proverna säger.. Ska försöka att inte måla fan på väggen med samtidigt inte ropa hej. En mycket svår uppgift. Bäbis verkar i alla fall må bra för hon/han bökar hur mycket som helst i magen och det är ju det enda jag kan gå efter i nuläget...

fredag 16 oktober 2009

uppdatering

levervärden = inte så bra. Doktorbesök imorgon bitti.

onsdag 14 oktober 2009

lilla hjärtat

Har precis kommit hem från ett ca 2 timmars-besök hos barnmorskan. Allt var i sin ordning till slut men ett tag där blev jag varse om hur mycket det lilla krypet i magen betyder.
Jag har nämligen haft klåda på händer och fötter och ja, typ hela kropen de senaste veckorna och googlar man på klåda och graviditet så får man upp ett tillstånd som kallas Hepatos. Det är för det mest helt ofarligt men kan i värsta fall betyda att man vill sätta igång förlossningen i förväg.. Fråga mig inte varför. Det har nåt med levern att göra. I alla fall. Jag nämde min klåda för barnmorskan och hon tyckte att vi skulle göra en kurva, dvs lyssna på barnets hjärtljud under en 20minutersperiod för att sedan utvärdera. Det gjorde vi och sedan försvann barnmorskan till doktorn med pappret med alla värdena på in till doktorn. Vi är hittils ganska lugna och väntar bara på att få gå hem.. Typ en kvart senare kommer barnmorskan ut och säger att doktorn visst vill göra om kurvan med detsamma uppe på förlossningen.. Min puls stiger då till ungefär det tredubbla men jag spelar cool och vi vandrar upp för att gå in på ett förlossningsrum där jag blev uppkommlad till en annan hjärtljuds/sammandragningsmätare i 20 minuter till.. Under de 20 minutrarna hade jag stenkoll på bäbis hjärtljud och mina magspänningar och tolkade minsta lilla förändring som jordens undergång. Tänkte att de snart skulle komma in och sätta igång förlossningen eller akutsnitta mig eller säga att bäbis har ojämna hjärtljud och att allt skulle vara fel och att det nog var kört allting. (det är inte klokt hur mycket man hinner skräma upp sig själv på 20 minuter). Micke var snäll och höll mig i handen och sa att allt säkert var bra hela tiden och till slut kom barnmorskan in och sa att bäbis mår jättebra och att allt lät så himla fint! Genast kände jag mig 20 kg lättare och höll på att börja lipa... PUUUH!
I alla fall så väntar nu några leverprover på fredag och sen får vi se vad som händer. Men bäbis verkar i alla fall må bra och jag tror inte att det är någon fara med oss..
Ser man det från den ljusa sidan så har jag i alla fall sett hur förlossningsavdelningen ser ut. Alltid nåt.

tisdag 6 oktober 2009

sista veckorna..

Känns som att jag kanske tog mig vatten över huvudet när jag bestämde mig för att gå kvar i skolan tills en vecka innan förlossningen (om ens det). Just nu är min motivtion till studier lägre än någonsin. Det går liksom inte att vara elefantstor, hundra grader varm, skittrött och samtidigt sjukt förväntasfull över något som kommer bli det största som hänt i ens liv, och samtidigt försöka få in ny information i huvet. Det är stört omöjligt.
Jag borde kanske försöka se det från den ljusa sidan. Jag kommer att ha jobbat av basgruppsarbete och arbetsplatsbesöksuppgiften och en workshop och sen har jag ett helt år på mig att klara en tenta, fixa 3 veckors praktik och göra några temadagar. Men just nu tycker jag stundvis enormt synd om mig själv som måste vara koncentrerad på saker som känns så avlägsna i flera veckor till när jag helst av allt bara vill vara ledig, simma, yoga, gå långa promenader, och förbereda mig mentalt för livets största förändring.

38 dagar kvar.

onsdag 30 september 2009

idag har bäbis hicka och övar breakdance i min mage skulle jag tro..
Jag vet jag borde inte räkna men jag kan inte låta bli: 44 dagar kvar.