kolikpanik

..de förut ganska milda små tiominuters magknipen har nu eskalerat till sisådär kanske sex timmar om dagens skrikande från min stackars lilla bebis.. Dessutom har han blivit extremt mammig och det är bara jag som kan trösta. Så jag kånkar. Och matar. Och kånkar. Och matar. Och kånkar ännulite till. Micke får göra allt annat här hemma och jag bävar för när han inte kan vara här och serva mig längre.. Nu ligger allt hopp på apotekets kolikdroppar och uteslutande av i princip all mat för min del. Jag kommer att leva på messmör och nyponsoppa en månad om det är så. Vad som helst. Bara min stackars lilla ynkliga bebis slutar ha så ont. Är verkligen fruktanasvärt att se honom må så dåligt..
Veckans utmaning blir helt klart stockholmstrippen..

uppdatering följer.

Några positiva saker måste ändå nämnas:
-Idag hade vi finbesök från enköping i form av en karolin.. som var en mkt bra gäst att ha när man har kolikbarn. Vi mest hängde i soffan hela dagen..
-Igår köpte jag också nya kläder för första gången på evigheter.. I min gamla storlek! en jättefin skjorta och ett par typ jeansleggings (ja jag vet det är sååååå 2009 men wtf, de var snygga).
-Imorn ska vi titta på en lägenhet i oxelbergen som har hiss..

nä fan.. plikten kallar. over and out.