sista helgen

ja, imorn är det sista dagen på jobbet för i år. Kanske för alltid. Jag borde kanske känna någon form av separationsångest men just nu tycker jag bara att det ska bli otroligt skönt att vara ledig på helgerna. Jag har nämligen inte varigt ledig (med ledig menar jag ouppbokad) på helgerna sedan i maj. De helger som jag varit jobbfri under (ca 4 st) sedan maj har varigt helt uppbokade med saker jag ska göra och människor jag ska träffa. Missförstå mig rätt. Det är inte som att jag ångrar allt trevligt man har gjort men just nu känner jag att min kropp bara skriker efter att få dagar när jag får sova hur länge jag vill, äta 3-timmarsfrukkost och gå långpromenader eller bara göra va fan jag vill. Är så trött på att ha planerat varenda jävla dag och ha uppgifter att göra precis hela tiden... Dessutom kräver min kropp numera något mer energi än för några månader sedan och det krävs inte mycket för att jag ska ta slut.. Det kommer den sannoligt även att göra ikväll när jag kommit hem från jobbet och jag tror att det kommer resultera i att det inte blir så mycket kulturnattande för min del, vilket känns jävligt trist. Men det kan jag faktiskt skylla Billy för. Han spenderade nämligen halva natten med att skrika och krafsa på min sovrumsdörr av någon outgrundelig anledning. Jävla katt. Det var nära att jag stängde ut han på balkongen. Men istället låg jag och hade dåligt samvete för att jag tänke elaka tankar om min sällskapssjuka kattfan missade därmed ca 4 timmars sömn.. Var tvungen att dricka varm mjölk och titta på tvshop för att kunna somna igen.. urs.
Just nu är jag för trött för att knyta ihop det här konstiga inlägget på nåt snyggt sätt så det tänker jag skita i och bara abryta såhär abrupt.