Dom säger att en bild säger mer än tusen ord. Så här är den, bilden altså. Jag antar att Jåsi å Jon smittade av sig, för helt out of the blue dök nämligen den här lilla krabaten upp i våra liv för ett par månader sedan. För att göra en lång historia kort så har nu chockvågen lagt sig och vi känner oss både glada och stolta. Om nåra veckor är nog magen för stor för att bara skyllas på Halvars glass och ju mer den växer desto mer känner jag hur stolt och lycklig jag blir. Nu vill jag bara stoltisera och släppa ut magen så mycket det går. Så detta kanske förklarar varför jag betett mig något disträ de senaste månaderna. Eller varför jag valde 3 storlekar förstora byxor på jobbet. Eller varför jag helt plötsligt börjat somna på lektionerna. Eller varför jag inte dricker kaffe. Eller varför jag bytt ut halva garderoben. Eller varför jag helt plötsligt börjat få finnar och dubbelt så stort hår. Eller varför jag inte kunnat svara på frågan vad jag ska göra av mitt studieuppehåll (så smart av mig att avslöja ATT jag ska ta ett år off...eee) Eller så har jag helt enkelt vatt jäkligt bra på att vara hemlig och ingen har misstänkt nånting.Till de vanligaste frågorna då. Eller rättare sagt svaren på dem:
-Beräknad förlossning 14e nov.
- Jag har mått ganska bra förutom några veckor i början med konstant illamående och obotlig trötthet.
-Jag tänker vara hemma från skolan i ett år. Längre än så har vi inte tänkt ännu.
-Jag tror det är en kille Micke tror att det är en tjej.
-Har några namn i bakhuvet men det går ju inte att bestämma förens man ser hur den ser ut påriktigt.
-Vi tänker bo kvar här, har ju endå en trea redan...
ååååh va skönt att få skrika ut det litegran! nu är jag trött på att vara hemlig och dra in magen!
Sen skulle jag vilja tacka typ gud eller vem man nu ska tacka för att jag lyckades pricka in kanske världens bästa snubbe att göra detta tillsammans med. Du är min bästa vän och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig vid min sida. Jag älskar dig Mikael.
Jag vill också säga miljoner tack alla våra vänner å våra familjer som stöttar oss till tusen i detta!
huh... nu blev jag tårögd.. Ännu än av mina nya talanger.. blödighet.. nä nu får det räcka. Nu ska vi äta potatismos..
7 kommentarer:
Vad kul! Grattis till er båda! :) 2009 är ett riktigt bebisår! :) /Helena
hihi tack så mycket! Ja visst är det galet! värsta babyboomen!
Tusan, nu blev jag också tårögd och jag som sitter och skolan och kommer få hundra konstiga blickar om jag börjar stortjuta nu. Är hur kul som helst iallafall! Grattis igen!
SKAMTAR NI MEEED MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIG!!! GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!
Vad ar detta for jakla Babyboom!!! Mina fina sma vanner grattis sa heeemskt mycket jag dooor inne pa internetcafeet har och tjoade till sa folk glodde! hahahahaha. fina, fina du, du kommer bli varldens basta mamma och Micke vaaarldens basta pappaaaaaa!!! MAAASTE SKRIIVA MEED MAAANGAAA VOKAAALEEEEEEER!!!!
KOmmer hem snart och da blir det kramkalas och om jag far sa pillar jag pa magen!!!
Pusspusspuss
hihi! Ja, det verkar som det är nåt som går här i stan nu Tess.. Men du kanske klarade dej som höll dej undan..
Tack som fan i alla fall! du får pilla me magen så mycket du vill näru kommer hem.. Fast änsålänge är den mest lite lönnfet en det kommer väl så småningom.
puss!
å jos.. man får gråta på offentliga platser när man är gravid! annars också iofs.. men det är mer tillåtet när man är gravid.. en av fördelarna..
grattis! coolt!
Skicka en kommentar