torsdag 17 maj 2012

Dansa. Pausa. Dansa. Pausa

Den låten har gått på repeat i mitt huvud de senaste veckorna. Tror det kan ha lite med att göra hur mina dagar ser ut. Jobba. Sova. Plugga. Sova (även om det där med sovande kanske kunde gått bättre).  Tackar högre makter för Micke som ställer upp i vått och torrt trots att han också har en uppsats att färdigställa. Planerna om Stockholm och hösten har ändrats så som planer ofta gör. Anställningsavtalet till habiliteringen på Vrinnevi är påskrivet och vi blir kvar minst ett år till. Känns rätt bra eftersom 5,5 år i bostadskö kanske skulle räcka till ett korttidskontrakt i typ sigtuna. Eller nåt. Dessutom känns det galet bra att ha fått ett logopedjobb. De växer nämligen inte på träd som våra lärare påstår. Nåt annat bra är att jobbet inte börjar förns augusti, vilket betyder att HELA juli månad är oplanerad. Fantastiskt. Så nu hänger allt på vår uppsats, som ska lämnas in på måndag. Ingen uppsats = ingen exemen. Ingen examen = inget jobb. Men jag känner ingen press .. eh nä inte alls.

Tre futtiga veckor är det kvar nu att dansa ut. Sen ska jag pausa mitt liv. Spendera massor av kvalitetstid med mina fina fina killar och förbereda mig inför höstens bravader.

Over and out

onsdag 22 februari 2012

sen sist..

Gaaaanska dålig på att uppdatera här. Men jag har mina anledningar, och inte något dåligt samvete. Inte för att jag tror att det sitter folk därute och väntar på mina uppdateringar. Ska sanningen fram så tror jag snarare att jag är min egen största läsare, eftersom jag brukar kolla mina gamla inlägg med jämna mellanrum. Ibland kommer jag på saker som jag glömt bort då. Jag har ganska dåligt minne. Kanske borde jag skriva dagbok istället, jag förstår mig egentligen inte på den här bloggkulturen. 
Jaha det där blev ju en lång paretes om vad jag egetligen skulle skriva om. Vad som hänt sen sist. Början på 2012 har vart ganska händelserik mätt med mina mått. Sen sist har jag:
- Börjat jobba, vilket är jätteroligt och rörigt och självständigt och läskit. Men bra. Positivt på alla sätt.
- Åkt ambulans för andra gången i mitt liv. Förbannade gallsten!
- Drabbats mitt livs näst värsta sjukdom i och legat med hög feber (snittat 39, 8 utan panodil) i 5 dygn.  Detta i kombination med maratontittande på the walking dead gav upphov till de verse underliga feberdrömmarna kan jag lova.
- Kommit igång med magistern, eller exjobbet, eller det absolut sista jag gör på logopedprogrammet och därmed börjat se ljuset i slutet av tunneln eller hur man nu vill uttrycka sig.
- Börjat smida planer om en sommar "of grid light" vilket fömodligen kommer innebära säga upp lägenhet, magasinera allt vi äger, hänga stora delar av sommaren i ett torp utanför Sala utan varken el eller rinnande vatten och leva billigt och ett med naturen och hoppas på lägenhet, jobb och bra dagis till hösten. Kanske galet.. Men det här blir förmodligen vårt sista "sommarlov" och jag tänker att om vi inte flyttar nu så flyttar vi aldrig.
- Börjat panika lite om det verkligen kommer lösa sig med jobb, lägenhet och bra dagis till hösten.
- Börjat försöka hantera panikkänslorna med tankar som "Det är klart det löser sig" och "alla som gick ut förra året har ju jobb" och " Det är klart vi får en lägenhet efter 5 och ett halvt år i bostadskö".
- Fått ett tonårsryck och färgat håret knallrött.

Ja, det är väl där jag är i livet just nu antar jag. Det är rätt spännande. Men mycket. Mycket är bra, men stabilitet kommer nog kännas ganska efterlängtat till hösten. Även om jag vet att jag blir rastlös ganska fort. Nu tänkte jag dela med mig av en film som jag tänkt lägga ut i evigheter. Ville är väl typ 5 månader eller nåt och jag är en väldigt pluttig och lite korkad morsa. Enjoy:


måndag 19 december 2011

Jag är snart inte bara student...

..utan även innehavare av ett jobb. En kommunal anställning på 20 % som talpedagog! Kände att jag behövde få skryta lite om detta för det känns helt stört bra att få ett jobb inom något som jag verkligen har satsat snart 4 år på.  självförtroendeboost grande! Å kul ska det bli. Kul som bara attan! Heja mig!

söndag 11 december 2011

månpojken

Min son har utvecklat en fascination himlakroppar. Månen är just nu den största idolen. Han kan spana på månen hur länge som helst genom köksfönstret och har långa utläggningar om att månen kanske ramlar ner och går sönder och att pappa måste laga den i så fall. Han berättar också mycket om att hänorna och månen sover eller gömmer sig bakom moln och att man inte kan se dom då. Det är ett fint intresse det där tycker jag. Månen å hänorna är ju faktiskt lite magiska, det tycker jag också. Jag tittar gärna på månen tillsammans med Ville och berättar att om månen mot förmodan skulle ramla ner så lovar jag att pappa skulle laga den. Det är dock svårare att bygga månen i lego. Det blir inte alls bra. Då är det faktiskt lättare att bygga betongbilar och traktorer.

Det finns ett klädmärke som heter moonkids. Det är snyggt och lite retro och rätt så asdyrt enligt mig. Sedan Ville fick sitt månintresse har jag tänkt att jag borde köpa moonkidskläder. Jag menar han är ju en moonkid. Men sen såg jag plus i veckan och blev så himla anti dyra barnkläder/prylar som spelar på blienbraförälderochpassainblandprettomorsorna att jag nog tänker att Ville ska få ha begagnade kläder ända tills han blir stor nog att välja själv. Men, jag är rätt kluven i frågan och kanske viker jag mig i ett svagt ögonblick. Urs jag är dålig på det där med ideal. Kanske en mellanväg. -Begangnade prettobarnkläder?

Här är min moonkid iklädd hittegods från södersmalms gator. Tack Cicki, nu passar det superbra!

fredag 2 december 2011

uppåner neråupp..

Veckan har verkligen varit upp och ner. Har haft praktik vilket är helt ok. En jättebra handledare och praktikkompanjon gör det verkligen mycket lättare och roligare, även om detta område (neurologi) verkligen inte är min grej.  Det tråkigaste med praktik är att behöva åka hemifrån innan Ville vaknat och komma hem när han ska gå och lägga sig. Saknad. Det andra lite tråkiga är monsterförkylningen som verkligen valt ut den bästa veckan att göra entré på. Pust, snor, host och gäsp. Ett väldigt positivt besked har dock hållit mig på lite bättre humör tills ett annat besked fått mig att tvivla på innebörden i första beskedet. Jag kommer skriva detta i något begripligare former en annan dag men just nu är det inte läge. Nu borde jag göra en massa saker. Men jag är liksom golvad. Helst av allt vill jag krypa ner i sängen med en bok och dricka te. Men nä. Jag har inte tid att vara sjuk just nu. Pepp pepp!

lördag 26 november 2011

storstädning och julefix

Det är vad lördagen hittills bjudit på. Ganska trevligt måste jag säga, när julekrubban, förövrigt mest fylld med julgranshängartomtar och platsdjur, står på sin plats inlindad i den lila ljusslingan från indiska (jag har en liten grej för kitch) och smultrongardinerna i köket bytts ut mot mer säsongsanpassade vita med röda broderier. Dessutom är det rent! Vårat hem har en förmåga att se lite, ja vad ska jag säga "ungt" ut. Lite "tonåring i början av 2000talet". Vi kommer liksom aldrig ifrån det. Kanske beror det på att vi (läs jag, eftersom Mickes intresse av inredning är = 0) aldrig haft råd att lägga pengar på inredning. En annan anledning är väl också att vi alltid är på väg nånstans.  Äh, vi ska ju bara bo här ett par år, ingen idé att börja styra. Det är ett ganska logiskt resonemang kanske, men det är lite trist att aldrig vara riktigt nöjd med sitt hem. Men just under julen. Så får vårt hem en lite mer "vuxen" touche.. (stavas det så?) och jag trivs lite bättre eftersom det liksom ligger en tanke bakom. Det är inte så mycket. En krubba, en ljusstake, gardiner, en duk och lite ljus. Men ändå, för att använda ett uttjatat uttryck - Mys.
Mer av den varan väntas nu. För lilleman sover och Micke står vi spisen och har utlovat något exlusivt i fiskväg och i kylen ligger en flaska vitt. Man har det rätt så bra.

onsdag 23 november 2011

Dagar

Vecka. Mitt i vecka för att vara exakt. Har egentligen inte så mycket att komma med. Det är en vanlig onsdag på många sätt. Basgrupp, föreläsningar, pasta carbonara och gråmulet. Onsdag. Jag gillar på nåt sätt onsdagar. De är liksom en mittpunkt. Inte som tisdagar. Tisdagar är helt onödiga enligt mig. Det är vanligtvis sånadär dagar då ingenting händer. Det är som måndag en gång till liksom. Måndagar gillar jag mer, för de är början på nått nytt. Man får riva kanten i almänackan och veckan har ett nytt nummer. Måndagar är frächa. Tisdagar - Nja. Onsdagar däremot, då är man på mitten. Imorn är det dock torsdag. Jag har inte så mycket att säga om torsdagar.

Jag har på tal om dagar som försvinner börjat inse att jag kommer få spendera julen djupt förkovrad i litteraturen. Det skulle kännas helt ok. Om det inte vore så att min man och son ska hänga i stockholm från och med juldagsmorgonen tills efter nyår. Det kommer betyda typ en vecka utan dem. Eller i alla fall typ 4 dagar. Den stora frågan: Hur ska jag klara mig utan min gladfis såå länge?!(jaja, jag kommer sakna Micke också, men ni vet). Och den andra stora frågan: Hur mycket kaffe behöver man för att göra 4 dagars jobb på säg.. 2 dagar?