tisdag 23 december 2008

juuuuleefriiid!

klockan är 08.27. Jag skulle kunna och behöva föva minst flera timmar till men i vanlig ordning vaknade jag klockan 6 och hade smått panik över vad jag skulle göra idag. Tills nu har jag ätit frukost och försökt lösa korsordet från nt i söndags, vilket förövrigt gör mig helt tokig.
Egentligen är detta en ganska lugn dag, det finns endel som måste fixas med det är ju inte panik. Jag ska ju bara köpa kattmat och sand och packa och köpa julklappar och sedan kanske ta mig till sörping. Såhär borde jag resonera.
Istället är jag på gränsen till nervöst sammanbrött över allt jag måste fixa och till och med saker som att gå ut med soporna har kalkylerats om till 2.25 minuters tid som jag inte får glömma att räkna med när jag ska passa bussen till maxi, om jag nu ens ska till maxi, jag måste ju kolla upp fall det är öppet och om det överhuvettaget är värt att åka dit för det kanske inte finns några bra affärer och sen får jag inte glömma att rensa kylen för tänk om jag skulle komma tillbaka och en gammal äcklig lök legat där och ruttnat hela julen och sen måste jag packa och vad ska jag packa när jag inte ens vet hur länge jag ska vara borta och jag får inte glömma billys laserpointer för då kommer han säkert sura hela julen och vad ska jag ha på mig på julafton och ännu värre juldagen och sen får jag inte glömma julkortet och paketet till theo som ligger i byrån och kanske borde jag köpa en hårfärg för håret är ju faktiskt rätt dassit nu och man vill ju vara fin på julafton och och och och och och..
Jag undrar om man kan kalla det julestress eller fall det bara är att jag helt enkelt glömt bort hur man tänker utan att stressa upp sig. Jag hoppas på att det ger sig när jag landar i soffan i sörping och har druckit ett glas glögg. Tror nog det..

måndag 15 december 2008

käftsmällar

Tack kära praktikperiod för att ha gett mig lite hopp om mitt framtida yrke och lite tro på mig själv. Och tack snälla Lena som var så snäll och sa så många bra saker till oss under praktiken.

Men så var man tillbaka igen. Och redan efter första dagen efter att ha varit borta så får jag snart ett hysteriskt anfall av stress. När man för en gång skull trodde att julen kanske kunde bli hyffsat lugn och att man bara hade ett litet seminarium om våra auskultationer och portfolion den 8:e, så släpper de bomben..

"ni ska ha letat upp minst två veteskapliga artiklar om kopplade till röststörningar, sammanfatta dem skriftligt till den 5e januari. Sedan ska ni förbereda en presentation, samt läsa och skriva kommentarer på en annan grupps arbete."

De kunde lika gärna sagt:

"schhhhmmmooock! Där satt den! rakt i nyllet! MUUUUAHAHAHAHAHAHA (elakt garv)"

Tack! På måndag kommer 90% av klassen fara åt hela sverige och inte vilja komma tillbaka förens samma dag som seminariet. Vilket betyder att vi har tre dagar på oss. Dessa tre dagar är även de dagar vi har på oss att plugga till rösttentan som skrivs på måndag.

Det var den julefriden...

fredag 28 november 2008

Linnéa fixar saker!

Jepp! Jag har faktiskt fixat en hel del saker på sistonde..
Nikotinfrihet till exempel.. 3 veckor imorn. Jag har tjänat ca 200 kr änsålänge, vilket betyder att jag numera tränar nästan gratis. Om man räknar så.
Dessutom har jag överlevt min första praktikvecka utan att göra några jättestora fadäser! Jag har haft mina första patienter, skrivit mina första journaler och ställt min första diagnos. Känns rätt tufft måste jag medge. Dessutom har jag insett att jag nog är rätt så bra på barn. Jag tycker rent av att det är jätteroligt att jobba med barn! Iochförsig är de barnen jag träffat av den snällare arten som sitter som ljus och gör precis vad jag vill att de ska göra och är supersöta så min inställning kan ju faktiskt komma att ändras. Men hittills så är nog barnlogoped något jag skulle kunna tänka mig att bli, vilket känns bra! Bra är precis hur det känns!

torsdag 13 november 2008

beroenden.

Jag har bestämt mig. Jag ska göra mig av med (i alla fall ett av) mina belastande beroenden. Inte för att det är skadligt för min kropp egentligen utan snarare för att kasta alla förbannade snuttefiltar. Man borde ju kanske bli vuxen nån gång. Socker, nikotin, kaffe, tv, alkohol, mobilen.. (Iofs är mobilen rätt bra å ha men inte att få panik så fort man lämnar hemmet utan den.)
Det finns så mycket som man kanske inte rent kemiskt men dock vanemässigt är beroende utav. Vad som är kemiskt eller inte är väl också en fråga om vad är hönan och vad är ägget... Ta bara exemplet med att män som blir fäder får mindre andel testosteron i kroppen. Men det där är en helt annan diskussion.
I alla fall, tänk att gå på en förfest - Utan att dricka. Jag lovar att de allra flesta skulle känna en enorm saknad och tomhet efter bärs utan att för den sakens skull vara alkoholister. Det "hör till" som det heter. Eller gå på bio, utan popcorn... eller gå på toa, utan nåt å läsa.. gå till skolan, utan att ha druckit kaffe. Rutiner/vanor/beroenden whatever.. snuttefiltar.. Saker och ting som gör att livet känns lite mindre skrämmande. Det som alltid består, som man kan ta till när det krisar. Gärna något som har lugnande effekt. Eller som man tror har en lugnande effekt..

*Mobilen lugnar för om något skulle hända finns en chans att hjälp kan nås illa kvikt.
*Nikotinet lugnar nerver
*Kaffet lugnar rädslan för att falla ner i trötthet.
*Alkohol Lugnar nerver.
*TV- lugnar i det avseendet att koppa bort den verkliga världen

Först ut är nikotinet för min del i alla fall. 5 dagar nu. känns förjävligt. utelämmnad nervös. Inte så konstigt kanske. min lilla älskade,tröstande,lugnande vän har jag stött bort helt okänsligt. Och inte har jag ersatt den med någon annan och inte tänker jag göra det heller. Jag tänker genomlida den här skiljsmässan och pånyttfödas om ett par veckor. Lagom till praktiken.

Dessutom är jag så jävla fattig för tillfället att jag inte har råd med någonting vanebildande överhuvetaget. Vi kommer få leva på linssoppa och knäckebröd i 2 veckor på Nelinsagatan..

fredag 7 november 2008

yesssssss!!!!!!!



Så Jag är så förvånad, glad, lättad, överlycklig så jag vet inte var jag ska ta vägen! Och mamma jobbar så jag kan inte ringa henne vilket är det första jag brukar göra eftersom hon brukar bli lika glad som jag! Så jag får tala om det här istället.. Det har nämligen skett ett mirakel och jag har på nåt outgrundeligt vis klarat tentan! Anledningen till att ja är 100 ggr gladare den här gången än andra gånger är för att jag spenderat de senaste dagarna med att plugga inför omtentan. Jag var nämligen 100% säker på att jag kuggat. Var t.o.m tvungen att ringa till administratören på programmet för att kolla fall jag kom ihåg rätt tentanummer. Det gjorde jag.otroligt skönt! Har inte kännt mig såhär glad på oerhört länge! vem vet, kanske vänder det nu..

måndag 3 november 2008

4 år.

jag är så trött på skolan just nu. jag är så trött på allt just nu. jag vill bara vara hemma och sova. vilket var precis vad jag gjorde imorse. Nu sitter jag här med katten i knät å i morgonrock och har dåligt samvete. Jag vet ju hur sånthär slutar. När jag väl börjat strunta i föreläsningarna är det 100 ggr svårare att inte tappa greppet helt. detta var faktiskt den enda föreläsningar jag skolkat ifrån den här terminen. Dumt, mycket dumt. Men jag har faktiskt en konstig sjukdom som har satt sig i min nacke och jag jag börjar fundera på fall det inte är typ hjälnhinneinflammation. Eller varför inte nån såndär konstig sjukdom man får av fästingar. Jag hade en jääättestor fästing under armen för ett par månader sedan..
jaja. jag ska bada badkar och ikväll ska jag träna fast att man inte ska träna när man är sjuk men ska jag ligga här hela dagen kommer jag att tyna bort.
Nästa år tror jag att ja kommer ta ett sabbatsår. Åka till ett varmt ställe under vintern. eller så ska ja införskaffa mig en ljusterapilampa å hoppas att den är lösningen på min vinterångest.

fredag 24 oktober 2008

jävla kropp!

.. och med detta menar jag inte att jag har några former av kroppskomplex (i alla fall inte mer än de flesta kvinnor har) tvärtom är jag för tillfället ganska nöjd med hur den ser ut. men men.
Till saken. Mitt förbannade imunförsvar kan inte ens med att en tandfan växer utan låter istället bakteriehärden växa i tandköttet så att jag, om ett par dagar, förmodligen kommer vara sängliggande med feber, en svullen kind och en fruktansvärd smärta i halva huvudet.... IGEN.
Jag är så trött på det här. pencillinkur efter pencillinkur. Snart kommer ju bakterierna som angriper mig bli resistenta.. Hur gjorde folk egentligen innan pencilinet fanns? folk måste ju dött som flugor i infektioner orsakade av visdomstands/urinväg/ögon/öron(/etc)infektioner. Jag skulle säkerligen ha dött både en å fem gånger om jag inte fått pencillinkurer mot de verse infektioner som drabbar mig nåra gånger om året. Jag tror att jag under 2008 hittils har avverkat en, två, tre, fyra.. Ja FYRA pencillinkurer.
ja säger som plussnubben: - SKA DE VA SÅ?? VA!?VA?!

Finns det ingen medecin som långsiktigt kan stärka ens immunförsvar istället.. vore inte det bättre?

urs å fy