fredag 28 november 2008

Linnéa fixar saker!

Jepp! Jag har faktiskt fixat en hel del saker på sistonde..
Nikotinfrihet till exempel.. 3 veckor imorn. Jag har tjänat ca 200 kr änsålänge, vilket betyder att jag numera tränar nästan gratis. Om man räknar så.
Dessutom har jag överlevt min första praktikvecka utan att göra några jättestora fadäser! Jag har haft mina första patienter, skrivit mina första journaler och ställt min första diagnos. Känns rätt tufft måste jag medge. Dessutom har jag insett att jag nog är rätt så bra på barn. Jag tycker rent av att det är jätteroligt att jobba med barn! Iochförsig är de barnen jag träffat av den snällare arten som sitter som ljus och gör precis vad jag vill att de ska göra och är supersöta så min inställning kan ju faktiskt komma att ändras. Men hittills så är nog barnlogoped något jag skulle kunna tänka mig att bli, vilket känns bra! Bra är precis hur det känns!

torsdag 13 november 2008

beroenden.

Jag har bestämt mig. Jag ska göra mig av med (i alla fall ett av) mina belastande beroenden. Inte för att det är skadligt för min kropp egentligen utan snarare för att kasta alla förbannade snuttefiltar. Man borde ju kanske bli vuxen nån gång. Socker, nikotin, kaffe, tv, alkohol, mobilen.. (Iofs är mobilen rätt bra å ha men inte att få panik så fort man lämnar hemmet utan den.)
Det finns så mycket som man kanske inte rent kemiskt men dock vanemässigt är beroende utav. Vad som är kemiskt eller inte är väl också en fråga om vad är hönan och vad är ägget... Ta bara exemplet med att män som blir fäder får mindre andel testosteron i kroppen. Men det där är en helt annan diskussion.
I alla fall, tänk att gå på en förfest - Utan att dricka. Jag lovar att de allra flesta skulle känna en enorm saknad och tomhet efter bärs utan att för den sakens skull vara alkoholister. Det "hör till" som det heter. Eller gå på bio, utan popcorn... eller gå på toa, utan nåt å läsa.. gå till skolan, utan att ha druckit kaffe. Rutiner/vanor/beroenden whatever.. snuttefiltar.. Saker och ting som gör att livet känns lite mindre skrämmande. Det som alltid består, som man kan ta till när det krisar. Gärna något som har lugnande effekt. Eller som man tror har en lugnande effekt..

*Mobilen lugnar för om något skulle hända finns en chans att hjälp kan nås illa kvikt.
*Nikotinet lugnar nerver
*Kaffet lugnar rädslan för att falla ner i trötthet.
*Alkohol Lugnar nerver.
*TV- lugnar i det avseendet att koppa bort den verkliga världen

Först ut är nikotinet för min del i alla fall. 5 dagar nu. känns förjävligt. utelämmnad nervös. Inte så konstigt kanske. min lilla älskade,tröstande,lugnande vän har jag stött bort helt okänsligt. Och inte har jag ersatt den med någon annan och inte tänker jag göra det heller. Jag tänker genomlida den här skiljsmässan och pånyttfödas om ett par veckor. Lagom till praktiken.

Dessutom är jag så jävla fattig för tillfället att jag inte har råd med någonting vanebildande överhuvetaget. Vi kommer få leva på linssoppa och knäckebröd i 2 veckor på Nelinsagatan..

fredag 7 november 2008

yesssssss!!!!!!!



Så Jag är så förvånad, glad, lättad, överlycklig så jag vet inte var jag ska ta vägen! Och mamma jobbar så jag kan inte ringa henne vilket är det första jag brukar göra eftersom hon brukar bli lika glad som jag! Så jag får tala om det här istället.. Det har nämligen skett ett mirakel och jag har på nåt outgrundeligt vis klarat tentan! Anledningen till att ja är 100 ggr gladare den här gången än andra gånger är för att jag spenderat de senaste dagarna med att plugga inför omtentan. Jag var nämligen 100% säker på att jag kuggat. Var t.o.m tvungen att ringa till administratören på programmet för att kolla fall jag kom ihåg rätt tentanummer. Det gjorde jag.otroligt skönt! Har inte kännt mig såhär glad på oerhört länge! vem vet, kanske vänder det nu..

måndag 3 november 2008

4 år.

jag är så trött på skolan just nu. jag är så trött på allt just nu. jag vill bara vara hemma och sova. vilket var precis vad jag gjorde imorse. Nu sitter jag här med katten i knät å i morgonrock och har dåligt samvete. Jag vet ju hur sånthär slutar. När jag väl börjat strunta i föreläsningarna är det 100 ggr svårare att inte tappa greppet helt. detta var faktiskt den enda föreläsningar jag skolkat ifrån den här terminen. Dumt, mycket dumt. Men jag har faktiskt en konstig sjukdom som har satt sig i min nacke och jag jag börjar fundera på fall det inte är typ hjälnhinneinflammation. Eller varför inte nån såndär konstig sjukdom man får av fästingar. Jag hade en jääättestor fästing under armen för ett par månader sedan..
jaja. jag ska bada badkar och ikväll ska jag träna fast att man inte ska träna när man är sjuk men ska jag ligga här hela dagen kommer jag att tyna bort.
Nästa år tror jag att ja kommer ta ett sabbatsår. Åka till ett varmt ställe under vintern. eller så ska ja införskaffa mig en ljusterapilampa å hoppas att den är lösningen på min vinterångest.

fredag 24 oktober 2008

jävla kropp!

.. och med detta menar jag inte att jag har några former av kroppskomplex (i alla fall inte mer än de flesta kvinnor har) tvärtom är jag för tillfället ganska nöjd med hur den ser ut. men men.
Till saken. Mitt förbannade imunförsvar kan inte ens med att en tandfan växer utan låter istället bakteriehärden växa i tandköttet så att jag, om ett par dagar, förmodligen kommer vara sängliggande med feber, en svullen kind och en fruktansvärd smärta i halva huvudet.... IGEN.
Jag är så trött på det här. pencillinkur efter pencillinkur. Snart kommer ju bakterierna som angriper mig bli resistenta.. Hur gjorde folk egentligen innan pencilinet fanns? folk måste ju dött som flugor i infektioner orsakade av visdomstands/urinväg/ögon/öron(/etc)infektioner. Jag skulle säkerligen ha dött både en å fem gånger om jag inte fått pencillinkurer mot de verse infektioner som drabbar mig nåra gånger om året. Jag tror att jag under 2008 hittils har avverkat en, två, tre, fyra.. Ja FYRA pencillinkurer.
ja säger som plussnubben: - SKA DE VA SÅ?? VA!?VA?!

Finns det ingen medecin som långsiktigt kan stärka ens immunförsvar istället.. vore inte det bättre?

urs å fy

lördag 4 oktober 2008

...

Ikväll är det klassfest och jag känner mig lite som när man skulle gå på disco i mellanstadiet. Jag vet inte fall det bra eller dåligt. Har i alla fall vatt på stan och tokshoppat lite för de där pengarna jag egentligen skulle sparat så jag kommer nog känna mig hyffsat snygg i alla fall. Alltid nåt.
Det värsta med mig när jag går på stan är att jag tycker ganska mycket är ganska snyggt och när jag handlat det som jag tycker är särskillt snyggt kommer jag på att det jag köpt innebär att jag måste typ byta stil totalt. Jag försöker liksom inte bygga upp min garderob utan förnya den. Förstår ni skillnaden? Som till exempel den här jättelånga assnygga koftan jag köpte nu. Den passar inte till nånting annat jag har så därför var jag tvungen att köpa en annan tröja som jag kunde ha den till. Det är fruktansvärt oekonomiskt! Dessutom tror folk säkert att jag är helt skitzofren (hur fan stavas det??) när jag kommer i nya stilar så fort jag fått pengar.
Eller så är det kanske ett tecken på att jag ständigt rör mig framåt och vägrar att fastna i gamla tråkiga mönster som vägrar förändras. Under bra dagar försöker jag intala mig själv att jag visst får ha vissa kläder även om de ser spexiga ut och inte alls passar med det ja hade innan. Känns lite som att göra revolt. Jag vet inte.

annars då:

Allt är så konstigt nu. saker omkring mig liksom knakar. som innan en jordbävning.

fredag 3 oktober 2008

jävla huve!

Häromdagen på vårt basgruppsmöte sa Charlotta det så himla bra.

Citat: " asså det är chockladgröt i mitt huvud så jag kommer nog inte vara så väldigt aktiv idag"

Vem har aldrig kännt av chokladgröten? Det var kanske den bästa beskrivningen på den känslan jag någonsin hört. Så precist och logiskt och alla förstår!

Dessvärre börjar nog snart chokladgröten tränga ut ur mina öron. Ja, det är chokladgröt i hela jävla kroppen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Är för trött för att träna. Kommer bli tröttare av att inte göra det. Dessutom är jag ensam hemma och då har ju sånthär en tendens att förvärras.

Min bror, den stora, lilla broren åkte idag till andra sidan jordklotet och imorse, när vi skulle säga hejdå, höll jag nästan på att krypa ner i hans ryggsäck för att följa med. 9 månader. Ingen vinter. Inget att förlora. Allt att vinna. Så jävla underbart. De vet nog inte ens vad chokladgröt är.