måndag 3 november 2008

4 år.

jag är så trött på skolan just nu. jag är så trött på allt just nu. jag vill bara vara hemma och sova. vilket var precis vad jag gjorde imorse. Nu sitter jag här med katten i knät å i morgonrock och har dåligt samvete. Jag vet ju hur sånthär slutar. När jag väl börjat strunta i föreläsningarna är det 100 ggr svårare att inte tappa greppet helt. detta var faktiskt den enda föreläsningar jag skolkat ifrån den här terminen. Dumt, mycket dumt. Men jag har faktiskt en konstig sjukdom som har satt sig i min nacke och jag jag börjar fundera på fall det inte är typ hjälnhinneinflammation. Eller varför inte nån såndär konstig sjukdom man får av fästingar. Jag hade en jääättestor fästing under armen för ett par månader sedan..
jaja. jag ska bada badkar och ikväll ska jag träna fast att man inte ska träna när man är sjuk men ska jag ligga här hela dagen kommer jag att tyna bort.
Nästa år tror jag att ja kommer ta ett sabbatsår. Åka till ett varmt ställe under vintern. eller så ska ja införskaffa mig en ljusterapilampa å hoppas att den är lösningen på min vinterångest.

fredag 24 oktober 2008

jävla kropp!

.. och med detta menar jag inte att jag har några former av kroppskomplex (i alla fall inte mer än de flesta kvinnor har) tvärtom är jag för tillfället ganska nöjd med hur den ser ut. men men.
Till saken. Mitt förbannade imunförsvar kan inte ens med att en tandfan växer utan låter istället bakteriehärden växa i tandköttet så att jag, om ett par dagar, förmodligen kommer vara sängliggande med feber, en svullen kind och en fruktansvärd smärta i halva huvudet.... IGEN.
Jag är så trött på det här. pencillinkur efter pencillinkur. Snart kommer ju bakterierna som angriper mig bli resistenta.. Hur gjorde folk egentligen innan pencilinet fanns? folk måste ju dött som flugor i infektioner orsakade av visdomstands/urinväg/ögon/öron(/etc)infektioner. Jag skulle säkerligen ha dött både en å fem gånger om jag inte fått pencillinkurer mot de verse infektioner som drabbar mig nåra gånger om året. Jag tror att jag under 2008 hittils har avverkat en, två, tre, fyra.. Ja FYRA pencillinkurer.
ja säger som plussnubben: - SKA DE VA SÅ?? VA!?VA?!

Finns det ingen medecin som långsiktigt kan stärka ens immunförsvar istället.. vore inte det bättre?

urs å fy

lördag 4 oktober 2008

...

Ikväll är det klassfest och jag känner mig lite som när man skulle gå på disco i mellanstadiet. Jag vet inte fall det bra eller dåligt. Har i alla fall vatt på stan och tokshoppat lite för de där pengarna jag egentligen skulle sparat så jag kommer nog känna mig hyffsat snygg i alla fall. Alltid nåt.
Det värsta med mig när jag går på stan är att jag tycker ganska mycket är ganska snyggt och när jag handlat det som jag tycker är särskillt snyggt kommer jag på att det jag köpt innebär att jag måste typ byta stil totalt. Jag försöker liksom inte bygga upp min garderob utan förnya den. Förstår ni skillnaden? Som till exempel den här jättelånga assnygga koftan jag köpte nu. Den passar inte till nånting annat jag har så därför var jag tvungen att köpa en annan tröja som jag kunde ha den till. Det är fruktansvärt oekonomiskt! Dessutom tror folk säkert att jag är helt skitzofren (hur fan stavas det??) när jag kommer i nya stilar så fort jag fått pengar.
Eller så är det kanske ett tecken på att jag ständigt rör mig framåt och vägrar att fastna i gamla tråkiga mönster som vägrar förändras. Under bra dagar försöker jag intala mig själv att jag visst får ha vissa kläder även om de ser spexiga ut och inte alls passar med det ja hade innan. Känns lite som att göra revolt. Jag vet inte.

annars då:

Allt är så konstigt nu. saker omkring mig liksom knakar. som innan en jordbävning.

fredag 3 oktober 2008

jävla huve!

Häromdagen på vårt basgruppsmöte sa Charlotta det så himla bra.

Citat: " asså det är chockladgröt i mitt huvud så jag kommer nog inte vara så väldigt aktiv idag"

Vem har aldrig kännt av chokladgröten? Det var kanske den bästa beskrivningen på den känslan jag någonsin hört. Så precist och logiskt och alla förstår!

Dessvärre börjar nog snart chokladgröten tränga ut ur mina öron. Ja, det är chokladgröt i hela jävla kroppen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Är för trött för att träna. Kommer bli tröttare av att inte göra det. Dessutom är jag ensam hemma och då har ju sånthär en tendens att förvärras.

Min bror, den stora, lilla broren åkte idag till andra sidan jordklotet och imorse, när vi skulle säga hejdå, höll jag nästan på att krypa ner i hans ryggsäck för att följa med. 9 månader. Ingen vinter. Inget att förlora. Allt att vinna. Så jävla underbart. De vet nog inte ens vad chokladgröt är.

onsdag 24 september 2008


Jag vet att jag någon gång kommer att vänja mig. Det är ju trots allt sånthär jag kommer jobba med om några år. Men förnärvarande så tycker jag bara att det är äcklit. Äcklit äcklit äckligt! Och jag kan inte låta bli att tycka att det låter hemskt när folk pratar genom matstrupen efter att fått operera bort stämbanden. Jag kommer bli en hemsk logoped!
Dessutom är det fruktansvärt otroligt tråkit att läsa engelsk facklitteratur om detta!

tisdag 2 september 2008

fundering no 1

jag vet att namnet på den här bloggen inte så väl representerar vad den hittils har innehålligt men jag tänkte det skulle bli ändring på det. Här kommer en verklig fundering som jag diskuterade med min frisör idag:

För varje ny period på året, eller varje ny period som påbörjas, så måste jag möblera om. Det är antingen det eller klippa mig/köpa en ny garderob/måla om ect som behövs och jag vet inte riktigt varför. Detta inträffar altså för varje terminsstart/slut, vid nyår, födelsedagen etc..
Om jag inte gör något av detta känns det som att jag blir helt fast i det gamla och lusten att överhuvudtaget ta mig för någonting försvinner helt. Det verkar som att det här fenomenet inte bara tillhör mig utan att flera lider av samma symptom.. (exempelvis min frisör)
Funderingen blir ju då först varför, och sedan, vad ska man kalla det?
Kanske "ManoNeotism"? några förslag?

oh yes! jag trotsade båda förkylning och tandinfektion och pencellinkur det var det tamefan värt!

Dock är jag fortfarande helt bombad efter lördagens bravader och det är vid såna tillfällen man märker att man börjar bli gammal. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man har orkat att hålla på sådär i flera dagar i streck en gång i tiden. Men det var visseligen flera år sedan.
Bara för att spä på det hela jag ja ju även berätta att vi ska till antikrundan på söndag..